Aftonbladet – 26 maj 1847, sida 2

Ändteligen var kaffet drucket; och bondfolket förfogade sig hem. Den gode kaplanen bjöd ungdomen att på qväl len återkomma, för att efter nyckelharpans förtjusande to ner dänsa, tills solen stode högt på himmelen. I Jacobs kyrka i Stockholm lyste samma dag för hög välborne grefven och kapitenen vid kongl. majestäts gard m. m. herr Antoine Adelheim och välborna fröken Char lotta Maria von Aspelund. Klockan slog två. Vagn efter vagn anlände till vor Aspelundska huset. Deribland lyste åtskilliga, hvilkas li vreer och vapen på dörrarna förkunnade deras ägares gaml: anor; ty, sedan konungen upphöjt kommersrådet i adelig stånd, höll en stor del af den högre adeln rätt gerna de rika bordet till godo. På detta styfståtliga kalas felades också intet, som kunde fås för penningar. Men ...för en half million af den varan hade grefvc Adelheim oändeligen gerna försakat sin Charlotte. De båda giftermålen skulle äfven firas på samma dag nemligen Annandag Jul: Gustafs och Albertinas derföre att hans far hette Stephan; grefvens, på det hans Char lotte, enligt hennes mors önskan, måtte blifva presentera vid hofvet, och hon, kommersrådinnan, såsom en grefve svärmor, kunna bivista börs-assembleen på nyårsdagen. TJUGUTREDJE KAPITLET. sm Redan dagen före julaftonen hade kaplanen och han hustru bjudit främmande till firandet af fosterdottrens bröl lop. Sjelfva foro de, för att inbjuda den förnämsta af sin gäster, gamla riksrådinnan på Rådmansö kungsgård, gref vinnån Törnflycht, hvilken ålder och sjuklighet höllo aflägs nad från hofvet och staden. Efter erhållet inträde nalkades det hederliga prestfolke sin vördnadsvärda gynnarinna, der hon, med ett litet bor framför sig, satt På sin vanliga plats i kabinettssoffan. Hor bortlade det nätta handarbete, hvarmed hon sysselsatt sig och bjöd dem med vänliga, nickningar alt komma närmare Pligtskyldigast och i djupaste ödmjudhet,, sade kapla nen, djupt bugande, taga min hustru och jag oss frihete; anhålla, det hennes höga nåde täcktes hafva den godhete: att med sin öfvervaro hedra vår fosterdotters vignings-ak i kyrkan, sedermera icke försmå en ringa och tarflig mid dag, samt äfvenledes passera aftonen på prestgården. Jag är oändligen tacksam för er godhet att vilja s mig hos er, svarade grefvinnan nedlåtande; och skall kom ma till er middag; men förbehåller mig alt strax efter de; få fara hem, ty jag orkar ej vara ute om qvällarna, AÅf venså törs jag icke fara i kyrkan för den svåra kylan skull,