Aftonbladet – 22 maj 1847, sida 2

Grönstedt svarade icke; men denna tystnad.var mer in svar. Ynglingens vidare frågor voro äfven fcuktlsa. Om du för någon, eho det vara må, med halfdrager anda förråder det minsta af detta samtal, så har du set mig för sista gången,, var det enda Grönstedt med dyste blick yttrade. : Ännu djupare, än frimurarsagan, inpräglade sig dess ord i Jeans minne. Han fick ej heller tid att glömm: dem, ty dagen derefter var han t:llsammans med några or densvurmar, på ddåjeuner hos grefven. Deras hemlighets fulla vinkar och ord, ehuru endast fällda i allmänhet, re tade utomordentligt hans nyfikenhet. : När de öfriga aflägsnat sig, frågade han grefven åtskil ligt om nyttan eller skadan af ordensväsendet. Denne sva rade, att han ej var ledamot af någon annan, än amaran .er-orden. Således inser du, att jag har derom point du tout dire, tillade han; men i mitt bibliotek finner du en he samling med luntor om ordnar, och har du lust, så läs! Jean läste dem ej allenast, han slukade med begärlighe deras innebåll. Han tinkte och drömde ej om annat, äl ordenshemligheter, samt intogs af önskan att genom den och deras inflytande återföra den från jorden flyktade säll heten och höja menniskan till en balfgud. Denna önskan blef ormen i hans paradis. Ilan sökte nu sin tillflykt hos Grönstedt; det var de) ende, till hvilken han i denna sak ville och kunde vända sig Denne drog nu ej längrevi betänkande att börja pjeser På öfverenskommelse infann sig Jean en dag hos sin vär hvilken med djupsinnig uppsyn och mystiska åtbörder mot tog honom, reglade dörren, antog en teatralisk hållning, oc sade med högtidlig stämma: )Du vet, att i folkens barndom miste visheten sky lju set... Minervas uggla var blind. Småningom skingradesj nattens dimmor för den frambrytande morgonrodnaden, me solen har ej ännu anträdt sin resa på firmamentet . -.. snai snart skola dock dess gyllne portar uppslås. Yngling är du beredd att genom natt och mörker draga ut till str för ljusets seger? Jan, svarade Jean med fast röst. Nå väl, du skall skåda sanningen oslöjad ... Känn