mm pDet är littare tänkt än sagdt... jag önskade blott, atl herr kommerserådet ej måtte beskylla mig för otacksam het .. Som denna inledning var den vanliga, hvarje gång bok: hållaren kom med sina oförskämda fordringar, uppblossade härvid kommerserådets ansigte, och han kastade under lugt en till hälften rädd, till hälften arg, blick på sin faktor. Jag börjar bli gammal, fortfor Berg, med ögonen fär stade än på mattan, än på patronen; jag har... jag vil visst ej rosa mig sjelf... men åtmin tone har jag lägt verk: Isam hand vid herr kommerserådets bemödande, att al sir son, unge herr Jean, dana en skicklig fabrikör... som -.som en gång ärofullt skall nppbära det Asplundska namnet. Det bar ni... Nåväl, högtärade herr kommerseråd, — han nalkades slog ut händerna och bugade — pfabriken är i godt stånd . ;Hvem fan nekar det? Hvad vill ni? nJo ... jag... ön kade... Hvad ? Jo, alt herr kommerserådet täcktes förskaffa mig el lugn och rolig ålderdom ... Asplund spratt till, skiftade färg... han kunde ej giss huru långt bokhållaren hade beslutit att utsträcka sina for dringar. ; Min kära Berg, jag förstår er ej! svarade han me knappt bibehållen fattning. Hvad är er mening? En roli ålderdom? ... Ja, nådigste herr kommerseråd! den kan ingen anna förläna mig. Den lyckliga... höga förening... som mam sell Charlotte ...n Kära Berg! jag ber er: Säg er mening utan så mång omvägar. Ni vet ju, att, om jag kan...n Berg lät höra ett besynnerligt skratt, som tydligen ut tryckte: du är väl så illa tvungen. Kommerserådet uppfattade alldeles riktigt den illa dold: meningen; ett moln for öfver hans ansigte, men han teg. Nu är du på rätta punkten, min gubbe — tänkte Berg; — nu fram med förslaget! ... : rm Jo, ser herr kommerserådet ... de stora kunna, hvac de vilja... jag säger ännu en gång, jag börjar bli gammal. . önskar sätta mig i ro... Hädanefter.s. då jag ej mer or ( I I I å j