Aftonbladet – 17 maj 1847, sida 3

Hans konst bestod uti att utfråga de vid Gustafs 1.0 hvimlande konstnärerna, hvilka. sällan ana, att mennisko finnas till, som äro kärlekslösa för det sköna, utan tvärton merendels uppriktigt tro, särdeles hvad en förnäm herr säger dem om sin förtjusning och lärgirighet. Alltså kunde han nu vidt och bredt för sina lyssnande åhörarinnor tala om de väsendtliga olikheterna mellan Ne derländska och Ialienska skolorna, och vidare om den sist: nämdas afdelningar. Men, under allt detta sladder, glömde han ej skälet som : förmått honom att locka damerna ut ur kabinettet Oförmärkt förde han sin syster till ett fönster, hviskad ett par ord till henne, och erhöll en nick till svar. Derefter upptog han åter tråden af sitt föredrag, och ingen om icke Charlotte, hade märkt de båda syskonens hviskning Ofverstinnan gjorde min af att taga afsked. ;Hvarför så brådt?, sade grefvinnan. Att min brors tidigt vill återföra Charlotte till hennes föräldrar, förun drar mig ej; men öfverstinnan kunde ju stanna hos oss e stund ... jag har något att tala med henne om. Så snar vi druckit t, far jag till slottet, och då kan jag på hem vägen föra henne tillbaka till kommersrådets., Ofverstinnan tycktes förtjust öfver förslaget att få fär das i statsvagn, och biföll genast. Grefven och Charlotte togo afsked. Påde grefvinna och friherrinnan tryckte en lätt kyss på hennes kind, oci den sednare bad henne hos sig passera följande dagen. Efter vi ändå komma att bli slägt, tillade hon nå digt, vill jag hafva det utan ceremoni; derföre bjuder ja nu sjelf, och-ej genom lakej.n Oh, elle west pas tout å fait mall yttrade grefvinnan sedan de aflägsnat sig. Jag tilltrodde henne verkligen ick så mycket förstånd... quel dommage, att hon skall var så rödfnasig!p Öfverstinnan prisade grefvinnans godhet att för Char lottes skull inställa den tillämnade resan. Då sväfvade ett besynnerligt leende öfver friberrinnan ansigte. Grefvinnan förstod fullkomligt att tyda det, oc besvarade det derföre med ett lika talande ögonkast, son tycktes betyda: Jag måste herrska i min brors hus, som mitt egett... ng Convenerar det dig, min älskade Charlotte, frågad grefven sin fästmö, Under det de nedgingo utför trappan att, efter vi hafva så god tid, göra en liten promenad i vagn ? Ack ja, det vore rätt roligt, svarade hon under et ljuft leende, beledsagadt af en öm handtryckning. Kusken erhöll befallning att taga en tur åt Carlberg.