Aftonbladet – 17 maj 1847, sida 3

7 (Insändt.) NÅGRA ORD OM HANDELSFÖRHÅLLANDERNE EMELLAN SVERGE OCH NORGE. Mer än 30 år äro försvunne sedan den Skandinaviska halföns båda folk, nedläggande svärden, fattade hvarandras hand som bröder med beslut att, i påföljande skiften förenade, med gemensam kraft skydda och stödja hvarandra mot tdens stormar. Med ett stigande förtroende de båda stammarne emellan äro många ojemnheter under de förflutna åren fyllda, och det förespeglade svalget — det så kallade nationalhatet — är äfven bäddadt upp till brädden med en god växtmylla, derå kommände slägten skola, som vi hoppas, hämta gifvande skördar. Norrmännen och Svenskarne stå nu på nära håll och läsa i hvarandras blickar de ömsesidiga behofven, och den stora mängden bland dem önskar visserligen ingenting högre, än att allt, som kan stärka gemenskapen och förtroendet, måtte af en och hvar — Regering och Folk, iakttagas på det sätt, att de båda i farans stund må veta sig vara En i vilja och handling. Att befordra detta stora mål vare derföre allas lösen på fjällens båda sidor, och vike för ett så önskvärdt syfte alla småhcter till sitt intet. Bland alla de medel vi äga att befordra denna afsigt gifves intet verksammare än underlättandet af handelsgemenskapen båda folken emellan. De grannar, som ej besöka hvarandra, äga också ej deltagande för hvarandra, och om menniskan kan isolera sig utan svåra följder under lugna dagar samt i åtnjutande af helsa och krafter, kan hon det ej under storm och vådor, eller då nöden klappar på dörren. Så äfven med hela nationer. Tvenne länder sådane som Sverge och Norge, hvilka ej hafva andra gränser än hafvet, hafva likväl under långa sekler förblifvit främmande för hvarandra, och endast den nya tidens politiska vändning i deras öden förde dem till ljusare begrepp om hvad de dittills varit och hvad de kunnat vara, genom enhet i åsigter och bemödanden att lyfta ur sin vanmakt det eljest sedan urminnes kraftfulla och frejdade Norden. Med dessa syften som grundtanke för Norrmännens och Svenskarnes ömsesidiga sträfvanden, sådane de böra vara och dess bättre äfven äro, har det ej kunnat annat än smärta tecknaren häraf att de förhandlingar, hvilka nyligen förevarit i Christiania rörande utvidgandet af handelsgemenskapen mellan båda folken, i stället att kungöra dertill ledande undersökningar och förslager, tvert deremot visa en ej obetydlig lutning åt ett större försvårande af äfven hittills bestående handelsförhållanden. Med grundade skäl hafva visserligen samtelige ledamöterne af den utnämnde undersökningskommitteen anmärkt: att ett lika tullsystem eller en tullförening ej för närvarande kan införas; men de flera påståenden från norska sidan Om spärrning af gränsen, eller, som är detsamma, Påläggande af heloch half tull å varor och industriartiklar landvägen ankommande från det ena till det andra landet, synas