Aftonbladet – 14 maj 1847, sida 3

intet medel oförsökt att vinna hans ömhet. Men... föl allt. i verlden ... mins mina ord, ingen penninghögfärd! Han fick ej säga mer... dörren slogs upp... kommerserådinnan inrusade, blossande af vrede... hon hade hör! hans sista ord... : Hvad? skrek hon. Skall hon glömma, att hon med: fört en half million i boet? ... Skall hon låta kujonera sig? Och nu utfor hon i de största grofheter och slutade med att säga: Bort härifrån, din bängel, som inte duger till annat; än att gå i fabriken!, Min mor), afbröt sonen, smäda icke fabriken, och förakta mig icke, för det att jag der sysselsätter mig. Det är den ni har alt tacka för er nya titel Och att er dotter blir grefvinna: Han tycktes ännu vilja tillägga något, men tystnade tvärt och lemnade rumm t. Till lycka för Charlotte hade hennes mor ej tid att dröja länge. Så fort hon ble! ensam, öfvertänkte hon sin brors förmaning. Hennes förstånd sade henne, att han hade rätt, och den önskan, grefven aftonen förut hviskat i hennes öra, bevi ade riktigheten af bans anmärkningar. Denna hans, under namn af önskan, framställda fordran bestod deru!i, att, som hans syster, statsfrun, grefvinnan M. . gerna ville lära känna sin tillkommande svägerska, men icke ville besöka Asplundska huset, innu mindre taga emot henne på slottet, förrän hon bar Adelbeimska namnet och kunde presenteras, skulle hon af grefven låta föra sig till en hans kusn, friherrinnan C..., der hans syst:r ämnade möta henne. 5 : Hela morgonen hade den stackars Charlotte, såsom vi nyss selt, grubblat på sin klädsel, försökt, mönstrat sina dyrbarheter; men ingen af dem bade bestått profvet. Sedan nu brodren öppnat hennes ögon, kunde hon ej underlåta att tänka: vere han af mitt stånd, så komme hans syster hit! Men vanan att se och tila allt af noblessen, hoppet alt sjelf saart bli en af dessa lyckliga, kandsrade liksom med socker det bittra i föreställningen och kom henne att se sitt lidande i mildare dager. : Hon beslst att nytija intet af sina smycken, utan klida sig helt enkelt, fastän medelegans. Således behöll hon blott en guldked, ja, satte till cch med ingen enda ring mer på sina fingrar, än dem hon i hvardagslag brukade. Får risörskan kom. Charlotte klädde sig skyndsamt, såsom hon beslutat, och infann sig snart i salen, der familjen var samlad.