Aftonbladet – 14 maj 1847, sida 2

as PE Konungen hade åter varit sjuk, och sedanl! ågra dagar lidit af en intermittent feber. ,Bulle-t inen den 4 Maj antydde cen förbättring i H.l 4:s helsotillstånd: I TYSKLAND. Förenade landtdagens i Berlin andra kamnare hade nära bragt till slut diskussionen rö-!! ande lagförslaget om vissa personers obefogen-j!1 jet att vara ledamöter af en ständerförsamling.: Jen punkten i lagförslaget, som stadgade att en 1edersdomstols utslag öfver en militär skulle ll unna utestänga honom från ständersalen, mötte! tarkt motstånd, och förkastades med stor malf oritet, sedan den kunglige kommissarien frånrädt vidare yrkande på dess antagande. Lika-l1 edes förkastades, äfven med stark pluralitet,lh len 8, som lydde på, att en person, som ge-l!t om den kommuns beslut, kvarinom han vistas, ) lifvit förklarad förlustig sina medborgerliga rät! igheter och hederstitlar, skulle vara utesluten! rån representant-kallet. Man ansåg att en dyk domsrätt alldeles icke borde uppdragas åtl! ommunen, der den kunde föranleda de gröfstal: nissbiruk, utan endast tillhöra de vanliga domil! tolarne. Dervid stadnade kammarens pluralitet fven. I sessionen den 3 troddes diskussionen : ifver denna fråga kunna bringas till slut. Of-j rerhufvud hade de förändringar, ständernas utkolt föreslagit i regeringens proposition, bl fvivf kammaren gillade. En sf de vigtigare punkt erma i förslaget återstod ännu att debattera: fver. Den stadgade, att i fall en ständerledanot blefve inför domstol eller polis anklagad i: för någon förbrytelse, så skulle, tll dess saken blifvit afdömd, en suspension af hans kall såsom representant äga rum. Detta är nästan för sroft att kunna gå igenom hos hvad ständer som helst, och blir säkerligen ej antaget af en församling, som redan visat så mycket politiskt förstånd, som den preussiska andra kammaren. Finge regeringen sin vilja fram i den punkten, så hade den i sin makt att afhålla hvem den ville från en ständerförsamling, ty aldrig kunde någon förevändning till polisundersökning mot en misshaglig person fela för en styrelse, som: ville beträda kabalens väg. I afseende på tryckfriheten hade 46 petitioner inkommit till ständerne, af hvilka 40 yrkade full tryckfrihet inom af lag ordnade gränser, men de 6 blott mildring af det nuvarande trycktvånget. Alla petitionerna hade blifvit remitterade till ett utskott, som redan hade sitt betänkande färdigt, så att denna vigtiga fråga var färdig att föredragas landtdagen. Utskottets betänkande säges uppställa såsom grundsals pressens fullkomliga frihet, således upphörande af all censur, men utfärdande af en tryckfrihetslag, som stadgade tillböriigt ansvar för tryckfrihetens missbruk. Den kunglige kommissarien vid landtdagen säges hafva förklarat, att regeringen gillade utskottets åsigt af frågan. Intresset i Berlin för landtdagens förhandlingar tilltog allt mer och mer. De följdes med största spänning af allmänna uppmärksamheten. En del af andra kammarens ledamöter, från kretsarne Graudenz, Thorn, Culm och Strassburg, hade förenat sig om att gifva juristen Simon, som skrifvit den förut omnämnda boken om Preussens nya författning, under titel: Antaga eller förkasta ? en hedersskänk, bestående af en pokal med lämplig inskrift. Ett rykte började allt mer och mer vinna trovärdighet i Berlin, att landtdagen skulle komma att prorogeras vid slutet af denna månad, för alt åter sammanträda i Oktober. Skälet härtill säges vara en del af possessionaternes från de medlersta och östra provinserne önskan, alt vara hemma under de stora ullmarknaderne, som inträffa på sommaren, och att kunna se om sina egendomar och underhafvande under !de bekymmersamma månader, som förestå, tills nästa skörd gifver folket tillräckligt att äta. I Körlin och Köslin i Preussen hafva äfven upplopp egt rum, föranledda af de högt uppjagade priserne på lifsmedel. Flera spannmålsbandlares hus och magasiner hade blifvit stormade och plundrade. Militär hade mist begagnas till lugnets återställande, hvilket skett utan att någon kommit till skada till lif eller lem. I Ulm, i Wärtemberg, hade likaledes gått vildt till och ett det ohyggligaste tumult der förefallit. En bonde, på ett salutorg, hade varit nog oförsigtig att yttra, att han hellre ville kasta sina potäter i Donaufloden, än slja dem under ett uppgifvet, ganska högt pris. Detta tände sinnena hos de kringstående, hans vagn vräktes omkull, potatessäckarne uppskuros, och i en handvänning var deras innehåll försvunnet. Sedan detta var gjordt, drog folkmassan till en rik qvarnägare, som ryktet påstod hade stora spanmålsupplag, dem han höll på, till dess priserna blifvit ännu mer uppjagade. Hans hus plundrades på det ohyggligaste, allt hvad der befanns förstördes, och spanmålen fördes bort. En infanteritrupp, som ryckte fram till buset, mottogs med stenkastning, och hvarken polisens eller borgmästarens förmaningar förmådde hindra förstörelsens verk. Nu skickades kavalleri, som väl rensade platsen utanför huset, men