Aftonbladet – 14 maj 1847, sida 2

Fru Asplund hade likväl varit så mycket med, att hon förstod det opassande i att vara envis; hon teg således ... och hennes fåfänga hjelpte henne att lösa gåtan. På morgonen af den för alla så vigtiga dagen var hela ami jen församlad vid frukostbordet, bokhållaren Berg icke ens undantagen. . Jean, som stod vid fönstret, ropade till: Hvad är de? En vagn med livr stannar — anför porten I Det är väl Antoines! sade Charlotte ch sprang fram. Nej, det är inte hans, svarade Jean M:n såg lskejen ila in i portgången ... det knackade strax derefter på salsdörren -.. fabrikören sjelf gick emot den inkommande. i Hofjunkar Wallenerona frågar, om fabrikör Asplund har tillfälle att emottaga honom på en fjerndels timme?, ,Helsa herr hofjunkarn och säg, alt jag står till hans tjenst! . Lakejen gick; fru Asplund ville skynda att sätta bort frukosten. . Behöfs inte, min vän, behöfs intel sade fabrikören. Jag tar emot hofjunkaren der inne hos mig. Han vill förmodligen bara tala i affärsväg . . Na hördes steg i trappan; fabrikören gick emot den kommande, för att föra in honom i sitt rum. Minga ögonblick voro ej förflutn2, innan herrn i huset öppnade salsdörren och ropade: Margretaln : Frun, som annars kallades rätt och slätt Grefa, men nu af sin man med en viss högtidlighet i rösten fick heta Margreta, fattades af en glad aning; hon skyndade in i hans rum; hennes äkta hälft stod der midt i rummet och höll i banden ett plakat, prydt med ett storståtligt sigill. Margretal upprepade han patetiskt: )Gläds med mig! Vi fire i dag en dubbel högtidsoch glädjedag! Det har b-hagat hans majestät, vår allernådigste konung, att ihågkomma sin underdånigste 1j-nares djupa undersåtliga kärlek loch trohet. (Fabrikören och hela hans slägt hade tillhört det fordna mösspartiet.) . Högstden-amme bar nådigst bedigt tilidela mig kommerseråds namn; heder och värI dighet.n 5 I Den nya kommerserådinnan blef röd som skarlakan;-öf .verraskningen gjorde henne för cn god stund mål: ös. Efter några ögonblick bröt hofjunkaren. tystnaden mer sina lycKönskningar, utbredde sig i ett, ordsvall af grannlå: ter öfver det nya kommerserådets . medborgsmannavärde och glömde dervid icke att omorda lyckan af den stundan