Aftonbladet – 14 maj 1847, sida 2

de förbindelsen med grefve Adelheim, som med den innerligaste värma gjort Hans Maj:t uppmärksam på herr kommerserådets stora och länge förbisedda förtjenster. Han slutade med den begäran att för fru kommerserådinnan få upplisa hennes mans fullmakt. När kommerserådet öppnat dörren, för att med tillbörlig pathos ropa Margreta, hade han med flit lemnat den öppen. De, som voro inne i salen, jemte åtskilliga tillkomna af husets tjenstehjon, närmade sig till dörren. Hofmannen varsnade genast den blifvande grefvinnan, sänkte handen, i hvilken han höll fullmakten, nalkades Charlotte vördnadsfullt, kysste lika vördnadsfullt hennes hand, bockade sig temligen artigt för hennes bror, sände en förnämt nedlåtande nick till de öfrige, bjöd henne med krökt rygg sin arm, införde henne i rummet, antog en; om möjligt, än artigare ställning och började med hög röst uppläsa fullmakten. : FJORTONDE KAPITLET. Charlotte gick in i sitt rum, för attmönstra sin garderob — alltid en vigtig sysselsättning för en ung flicka, men allra vigtigast, när hon tänker utvälja den drägt, hon anser mest värdig att på förlofningsdagen omsluta hennes gestalt. Grefven hade föregående aftonen hviskat henne i örat något, som tills vidare borde vara en hemlighet. Följden deraf blef imedlertid, att hon ämnade kläda sig så grant, som möjligt. Medan hon väntade sin hårfrisörska, försökte hon framför spegeln än den ena, än den andra af sina nipper; efter en stund hörde hon någon komma, trodde att det var hårfrisörskan, och vände sig derföre ej om, förrän spegeln visade henne brodrens, i stället för madam Björkströms, ansigte. Du, Jean! utbrast hon öfverraskad, du här? det var nu riktigt något rart!, Jean såg förlägen ut. : Charlotte, svarade han omsider, det är icke min skull, att du så sällan ser mig; du har på de sista tiderna visat dig så hög, så förnäm. I vår barndom var det icke så: men: härom ville jag ej nu tala, utan ... Efter en liten paus, hvarunder ban sökte återvinna sin fattning, fortor han: Min syster, du blir i dag förlofvad. Har du noga betänkt detta, visserligen äfven för mannen, men isynnerhet för qvinnan så vigtiga steg, och för dig mångfaldigt vigti-lgare, än för andra, emedan du ingår förbindelse med en man, så högt öfver diit stånd? I Systern betraktade honom först med en blick af den