Aftonbladet – 8 maj 1847, sida 3

i Pet Nilsson, torpare från Husby: socken, hade på f. m. den 29 sistl. April träffat en bättre karl på Hötorget, och frågat honom hvar ett litet parti bränvin kunde få köpas; den okände bad Per Nilsson följa med honom till ett ställe der han skulle få :bränvin för bästa priset; Per Nilsson gick med den bättre karlen, och infördes på näringsstället i buset M8 vid Johannis gränd på norr. :: I ett inre rum Iderstädes fann bonden för sig tre herrar, hvilka först trakterade honom, men sedan narrade honom att framtaga en banko-tia och hålla den emot en klocka. Sedan hade se någonting för sig med en kortlek; hvarpå en af dem sade till Per Nilsson: du har tappat — och snöt i detsamma tian. Derefter aflägsnade de sig, alla tre. Per Nilsson förklarar att han i Cederdahl bestämdt igenkänner en af dem. Föreståndaren för mnäringsstället, f. bokhållaren Wennerlund, skulle, enligt Per Nilssons uppgift, hafva varit den som lockat honom in på krogen. Cederdabl bar väl medgifvit att han ifrågavarande dag besökt en kägelbana i det hus, der nämde krog är belägen; men i Per Nilssons sällskap hade han alldeles icke varit — ej en gång i samma rum som han. Wennerlund åter nekar att han följt bonden till krogen, men säger deremot att så väl Cederdahl, som f. skolläraren Lindholm och ännu en tredje person, der varit i bondens sällskap. Lindholm och den tredje personen, cigarrarbetaren Liljegren, säga för sin del detsamma som Cederdahl. Bonden Joban Fredrik Ek från Markims socken bade den 3 i denna månad på bondqvarteret Stora kronan råkat ut för en person, som var mycket lik Cederdahl, men hade ett annat målföre; denne hade förmält sig hafva en klocka att sälja, och frågat om bonden ville köpa den... Bonden hade varit hugad för handeln, men när klockan skulle fram, förklarade den ifrågavarande personen, att han hade den pantsatt hos: någon, till hvilken. han föreslog bonden att-göra sällskap. , Bonden gjorde så. Han tänkte under vägen att han möjligtvis kommit i färd med en skälm, ty han hade hört talas om huru bönder blifvit bedragna; men när han fick se att hans följeslagare stannade vid ett hus med krogskylt, tänkte bonden: här är ej farligt att gå in. Derinne sammanträffade han med tre personer (utom sin följeslagare), bland hvilka ban i Liljegren igenkänner en; denne visade upp en klocka, som han sade sig hafva i pant af böndens följeslagare, och nu började den sistnämde att med bonden mäkla om priset för klockan. Under tiden framtog en tredje sällskapsbroder — det skulle vara Lindholm — cen kortlek och gjorde dermed några konster. Eränvin vankades också. Hvar och en af sällskapet lade ut en 10 bankosedel; bonden tänkte vinna, och då man knep penningarne ifrån honom, fördubblade han insatsen. Konstmakaren gjorde åter sitt konststycke och bonden förlorade äfven denna gång. Han boride dock nu haft 23 rdr qvar, ty hans kassa hade vid början varit 68 rdr; men han egde blott 8 rdr i behåll, och således måtte de hafva roffat af honom resten, mente han. Spelet hade bedrifvits på krogen i huset AM 34 St. Badslugatan. De angifna personerna sade sig ej hafva haft något med omnämde bonde att skaffa. --Bonden Jan Andersson från Skepptuna socken mötte d. 7 April på Adolf Fredriks kyrkogård en Iperson, som frågade honom cm han ville medtaga ett par cigarrlådor til Rotebro. Han skulle få 2 rdr bko för besväret. Detta tyckte bonden var en god affär; han medföljde lockfogeln till en krog vid Norra Tullportsgatan, för att ensottaga lådorna. Cederdabl och Liljegren skulle hafva suttit inne på krogen. De ville vexla penningar med bonden, hade de sagt, men då han tog fram en 40 rdr bankosedel, lade någon af sällskapet sedeln på korten, och tog den af honom,. Lockfogeln — så benämde Jan Andersson den obekante, som narrat honom in på krogen — uppmuntrade honom att våga ännu en tia; men sedan lockfogeln fått den i silt våld på samma -sätt som den förra, sprang han sin väg. Jan Andersson skyndade efter; ban upphann flyktingen er gång och fick fatt uti honom, men snart slet ban sig åter lös, bonden fick en knuff att han föll omkull, och bedragaren :kom sålunda undan. De tilltalade förmälde sig icke hafva någon kännedom om denna sak. Slutligen var det en ung bonddräng vid namn Petter Carlsson (från Onsala socken), som den 23 Mars på ett bondqvarter vid Holländaregatan blifvit af en karl, som han påstod vore tullvaktmästaren Axell, armodad att taga med sig ett paket till Upsala; men när Petter Carlsson inkommit på krogen i hörnet af Munklägers och Gamla Kungsholmsbrogatan, hvarest han skulle erhålla paketet, bade man gifvithonom bränvin, hvarefter han blifvit förledd att-inlåta sig i spel med den ofvannämnde f. skolläraren Lindholm, hvilken jemte cigarrarbetaren Liljegren derstädes innevarit. Petter Carlsson styrktes i den tren att han skulle blifva den vinnande, deraf, att motspelaren Jlåtsade sig vara drucken. Carlson fick i sjelfva verket vinna ett par -tolfskillingar, men då han lät narra sig att spela om 40 riksdaler i ett drag, förlorade han pertiet. , Afven denna angifvelse är af de tilltalade till riktigheten bestridd. Anklagarne hade icke någon bevisning att förebringa. Poliskammaren har remitterat målen till kämnersrätten. j