Saken var den, att man gick den goda frun för häftigt på lifvet. Vid alla giftermål, så väl hennes eget, som andras inom hennes slägt, hade så tillgått, att först friades, så begärdes betänketid; och någon tid derefter framsuckades ett blygsamt: Ja! Hennes ställning var således ny, och hon visste ej, huru hon skuile skicka sig. Jag kan inte svara,, yttrade hon omsider, innan jag får fråga Asplund, och så skall man väl tala vid Chbarlotte..., Åck, låt det bli grefvens ensakl svarade öfverstinnan småleende. Hvad åter regarderar herr Asplund, hvem vet ej, att i ert lyckliga äktenskap den enas vilja är den andras lag! Och pour le reste, min goda fru, vill jag säga henne, att de der furntida cirklade betänkligheterna nu äro alldeles aflagda hos gens comme il faut ... och oaktadt all sin passion har grefven mycken amour propre, hvilken man ej får undra på, när man tar hans gamla och ansedda familj i betraktande., Denna oomkullstötliga invändning bestämde fru Asplund; hon gaf sitt bifall. För alt bevisa, att hon ej var gammalmodig, tillade hon: pJag vill genast gå efter min man, så kan hennes nåd äfven få höra hans svar. Hon gick. Under tiden beräknade öfverstinnan, hvilka fördelar detta parti kunde tillskynda henne sjelf. Flon skulle naturligtvis komma att anföra den blifvande grefvinnan, följakteligen bivista stora verldens alla nöjen, och det utan ringaste kostnad; hon skulle... Herr och fru Asplund inträdde. Min hustru, börjad fabrikören, har sagt mig, att ers nåd har något att befalla?, Befalla? bevars, på intet sätt! Tvertom är det ni, som här äger alt befallal, Och nu framförde hon ånyo grefvens frieri. Fabrikören, hvilken i sitt sinn2 fröjdades fullt ut lika mycket, som hans hustru, var likväl för skicklig affärsman, alt så oförstäldt, som hon, visa sin glädje. Han afhörde öfverstinnan uppmärksamt, och med precis samma min, som när han på börsen slutade köp om ett parti silke. pErs nåd! sade han, sedan hon upphört att tala, pjag !vill svara uppriktigt, som det tillhör en redlig man, För