Aftonbladet – 6 maj 1847, sida 2

Efter Winterbladet just tagit Hamburg till exempel, der åtminstone tvenne af Englands prätt skicklige män, som herr Th. nådigt kallar dem, deltagit i täflen, hvilken, efter hans mening åter genom intrig, gaf den ena af dessa arkitekter herr scott priset; så faller det sig, i parenthes sagdt, något särdeles att de der engelsmännerne nedlåtit sig för Hamburg icke allenast alt läfla, men ytterligare att vara så argelägna om priset, alt en intrig af skarpaste slagetw bedrefs derför. Ytterligare skola vi här fullfölja denna historia om Hamburg, i öfvertygelse, att det S:t Nicolai församling) i Hamburg kunnat gifva i pris för en pris-täflan till ritning för sin kyrka, det må Sverige kunna gifva för en till sitt nationalmuseum. Das Kunstblatt AA: 56, af d. 45 Juli 4843, innehåller följande, under rubrik Hamburg: S:t Nicolai-kyrkbyggnads-kommissionen gifver tillkänna, att hon, i följe af under d. 28 Maj förra året öppnade konkurrens till inlemnande af byggnadsplaner för den vid branden instörtade S:t Nicolaikyrkan emottagit 44 planer. Hon tilldelar byggnadsplanen berr Gillert Scott i London det första priset af 4350 louisdor, hvarjemte byggnadsplanerne af professorn och hofbyggnadsinspektorn Strack i Berlin samt af Ludvig Lange, kongl. grekiskt byggnads-råd, i Munchen, de båda andra priserne af 400 holländska dukater. Samma blad, 2 42, af d. 43 Mars 4843, gifver tillkänna, att de inkomne täflingsplanerne då hade varit utställde för almänketen från medlet af December; således under trenn: månaders tid, inpan kommissionen företog ärendet till afgörande. — Så går det till i Hamburg, kära Winterblad! Winterbladet menar, rörande den omständigheten att herr Scott vann vid pristäflan i Hamburg, att Hamburgarne lära icke vara just öfvermåttan glade öfver denna sakens utgångn. Det pästår att en tidning (Neue Zeitung) stod i spetsen för intrigen för Scott. Vi deremot hafva sett i en annan tidning Staats und Gelehrte -Zeitung des Hamburgischen unpartischen Correspondenten, Af 223 för det sistförflutna året de största löford öfver det sätt, hvarpå byggnaden ledes af den engelske byggmästarn, och huru grunden med utomordentlig klokhet och omsorg bereddes. I stället att påla i den lösa och vattensjuka marken, gräfde man sig ner ända till 26 fot under gatans höjd intill fast mark, och lade derpå !en sammanhängande massa (eine Corcerel-masse) af hydrauliskt murbruk och sten, hvilken genom sin fasthet är i slånd att bestå intill de aflägsnaste tider. Täftan i Hamburg lärer då hafva lyckats alldeles förträffligt. För öfrigt förefaller det, i afseende på de redan vidtagne åtgärderne för musei-ritningen, besynnerligt huru man kan vilja underställa en utländsk architekts afgörande frågan om en byggnadsritning för vårt museum, hvartill man sjelf hår hemma redan hade afgjort frågan om planritningarne, och att man efter dessa skulle kunna redan lägga grundmuren till byggnaden. Är det då blott ytan man vill hafva hallstämplad,? Skulle någon architekt, hvilken, såsom Winterbladet säger: är rädd om sitt artistiska anseende, väl blanda sig i en redan så långt avancerad sak? Beror icke det yttre af en byggnad, såsom från kärnan, i allt af planen? Kan en enda mellanvägg eller den minsta ställning af huset ändras, utan att planen ändras? Blir det då icke en lek, ait här hemma redan lägga grunden till en byggnad, i hvars ritning man kan förvänta någon ändring; en lek, som landets regering säkert icke vill. Vi tillskrifva också icke henne, specielt, det fel som kan vara begånget i en rent technisk fråga; men detta fel måste träffa det embete, som baft att om frågan lemna upplysningar. Och det synes oss, att, då det ovedersägligen är en national-fråga det nu gäller, så måste man här bafva godt hopp om ändring. ——— HK2 ee