Aftonbladet – 6 maj 1847, sida 2

till brödföda, och, ehuruväl efter den 4:ste instundande Juli med den då för hvar och en inträdande rättigheten att idka bageri och brödförsäljning, den förpligtelse, som hinintills sålegat bagare-embetet att hufvudstaden med bröd förse, alldeles upphörer och försvinner, så är likväl: den tidrymd aftvå månader, som ännu derförinnan återstår, tillräckligt vidsträckt, för att vid ofvananförde mer än hotande utsigter ingifva embetet den lifligaste oro. Bagareembetet har under en följd af år blifvit märkeligen försvagadt. De fleste af dess medlemmar sakna nödig penningestyrka och kredit, för att hålla större lager af spanmål och mjöl, utan äro nödsakade att för veckan eller dagen förse sig med sitt behof hos mjölhandlarne, hvilka under nuvarande konjunktur hafva större fördel af att till köpmannen för export kontant: försälja den spanmål, de köpt eller kontraherat, än på tid aflåta densamma till bagarne. De få innehafvarne af större bageriverk hafva visserligen ännu i behåll något af de lager, som de under den förflutna vintern uppköpt, och dem de nu förbaka med betydligt ringare vinst, än om de dem till gängse priser försålde för att exporteras; men snart äro äfven deras återstående förråder slut, och hvarest skola de då genom nya uppköp dem ersätta? Ej heller mäkta, under de återstående två månaderna, de ensamme uppfylla bagare-embetets förbindelse, om, såsom fruktansvärdt är, allt flere och flere utaf embetets mindre förmögne ledamöter än mer minska sin brödtillverkning och slutligen nödgas dermed alldeles upphöra; särdeles som äfven dertill kommer, att den tillförsel af bröd ifrån landet och den tillgång derå, som i hufvudstaden de sednare åren beredts af en mängd personer, hvilka, när det är billigt pris på spanmål, sysselsätta sig med brödbakning och försäljning, nu redan i många veckor nästan alldeles upphört, och följaktligen hela tyngden af förbindelsen nära uteslutande skulle komma att drabba några högst få egare af större bageriverk. S. A. K.! Under så bekymmersamma förhållanden och utsigter, hvad har Bagareembetet bordt göra, för att på en gång uppfylla emot Eders Kongl. Maj:t sin undersåtliga pligt och sin skyldighet mot hufvudstadens allmänhet? Hade det förtegat sin oro, så skulle utan tvifvel, och med rätta, i fall brist inträffar, den svåra och ansvarsfulla förebråelsen emot embetet blifva rigtad, att det sorglöst och liknöjdt sett faran nalkas utan att i tid väcka uppmärksamhet derå. Men å andra sidan kan ej heller embetet för sig dölja, att många torde gifvas, som anse ingen fara vara för handen, hvilka derföre torde tadla embetets nu tagna steg såsom en förespegling af onödiga farhågor, och som ändtligen torde gå ända derhän i misstydning af embetets åtgärd, att de deruti vilja läsa ingenting mindre än en förtäckt insinuation om ett förbud emot utförsel af spanmål. Emellan dessa bevekelsegrunder har embetet ej kunnat vara tvifvelaktigt; må åtgärden misstydas; embetet har uppfyllt hvad det ansett pligt och samvete fordra. Att E. K. M. icke skall misskänna, att embetet inför E. K. M. uppriktigt och med undersåtlig tillgifvenhet yppat sina bekymmer, derom är dock embetet fullkomligen förvissadt. Helt annan tillgång till upplysningar, helt andra utvägar, än dem som för embetet kunna vara tillgänglige, hafver E. K. M. för att bedöma ställningen och pröfva om brist verkligen är att befara eller icke; och ingen skulle kunba känna en lifligare tillfredsställelse än embetets medlemmar, om förhållandet af tillgångar och behof, från Statsstyrelsens höga och omfattande synpunkt bedömdt, ådagalade, att någon fara icke vore för handen. Men skulle E. K. deremot finna, att Bagareembetets nu underdånigst gjorda framställning om en möjligen inträffande brist på spanmål icke saknar grund, så hoppas ock embetet, samt bönfaller derom, att, då afhjelpandet af en sådan brist öfverstiger embetets förmåga, E. KE. M. täckes allernådigst vidtaga de åtgärder, dem E. K. M. kan finna lämpligast, för att bereda embetet tillgång till spanmål eller mjöl -på sådane vilkor, att hufvudstadens befolkning icke må sakna bröd och framför allt de fattigare klasserna kunna erhålla det till ett icke allt för uppdrifvet pris. Bagareembetet framhärdar etc. ete. — —— rr—