Aftonbladet – 5 maj 1847, sida 2

skola -klagoropen väl ifsen lyssnas på af dem, som åtagit tillsynen öfver de fattiga barnens bebandling; menskligbeten fordrar..det och omtänkam att Upprätthålla förtroendet förbarmbertighetsinrättningar tillråder det. Red. har fått en särskild anledning att återkomma till den här omnämnda berättelsen genom-ettbesök. af den. olyckliga. flickans mor, som i går infann: sig. och berättsde, att hon. för sjukdoms skull nödgats: tid efter annan lemna flera sina barn på Stockholms Stora Barnhus, hvarifrån två sedan blifvit nedsända till Calmar län, nemligen den nu omkomna och en annan flicka, nu 42 år gammal. Denna befanrs också i ett landthushåll och handterades på samma hirda sätt. Men, såsom några år äldre, hade hon det förståndet att fly hem vid vinterns slut eller bör an af våren förlidet år; hon hade lyckats att tigga sig fram, hvarvid hennes vanskötta, utsvulina och barfotade skick förskaffat henne deltagande och vägvisning, inn — Under titeln: Ryssland och det Asiatiska ödet, innehåller Allehanda i dag ett stycke, öfversalt från Schusclkas bekanta arbete: Ryssland, Polen och Preussen,. Författaren, som har till ändamål att väcka uppmärksamheten på och varna det öfriga Europa mot den ryska eröfringsinstinkten, som han härleder från. Asien, belyser, bland annat, äfven Peter den Siore från en ny sida. Framställningssältet är ganska pikant och tankarna träffande. Vimeddela följande fragment: Knappast vaknade detta rike till sjelfmedvetande, förr än den asiatiska dämonen ingaf det tanken på herraväldet öfver Europa. Redan 4557 kallar sig Iwan Asiens och Europas herre, och Boris Gudunow lät bedja för sig såsom för kristenhetens enda rättmätige beherrskare. Genom Peter, som man kallar den store, emedan man inbillar sig, att han verkade för bildningens befrämjande och utbredande, genom honom skulle den europeiska kulturen eröfra Asien, och genom honom klarnade till medvetande Rysslands äregiriga sträfvande samt kröntes snart af de lyckligaste följder. Den största vinsten var Europas, men i synnerhet Tysklands fullkomliga förbländande i afseende på Rysslands afsigter. Den bildade verlden frossade den tiden i tanken på ett filosofiskt verldsborgardöme samt humanitetens allsidiga utveckling och öfverallt utbredda herravälde. Peter syntes för dessa svärmare såsom en bildningens apostel, medan han likvisst icke var något annat, än en någorlunda fransysk dresserad och friserad Tamerlans efterföljare. I de tyska skolorna framställes ännu alltid Peter som ett ideal af moraliskt värde och storhet. Huru föga han imedlertid var detta, derom må här endast tvenne exempel vittna. , I Oktober 47i0 förmälde han sin systerdotter Anna med hertigen af Kurland. Vid högtidligheterna i anledning häraf, som, enligt dåvarande oskick, räckte hela veckor, tvang Peter hertigen till ett så omåttligt drickande, att denne redan året derpå i Januari deraf dog. Nu uteslöt Peter den aflidnes broder från arfsföljden och tog Kurland i besittning såsom storfurstinnans af Rysslands enkesäte. Ait fyHa folk, var för den store Peter icke blott en förnöjelse, utan begagnades äfven af honom vid hvad tillfälle som helst till befordrandet af politiska ändamål. Främmande sändebud utmärktes af nåden att med Zaren supa bränvin till öfvermått, och under häraf uppkommet rus frånskämtades de sina resp. staters hemligheter. I våra dagar rusar Ryssland menniskor på annat sält. Vi hafva sett tyska lärde, fransyska legitimister, ja, till och med engelska diplomater efter hvarandra rån besök i Ryssland återvända så druckna af rysk nåd, att de sedan om Ryssland sammanskritvit de mest berömmande arbeten. — I sednaste tid hafva officerare i Berlin för vid offentliga tillfällen visad okyskhet blifvit afskedade. De ha imedlertid icke gjort annat än endast härmat den store Peter. Han ! illät sig vid en hofbal i Berlin, i närvaro af de mest utmärkta och högst uppsatte personer en så otuktig handling emot sin slägtinge, hertiginnan äf Meklenburg, att man får se motstycket dertill endast bland gement slödder. vid bordellhögtidligheLer. Oaktadt sådana och dussintals andra skändligheter, samt oaktadt Peters trölöst fiendtliga och giriga politik emot Tyskland, är och förblir likväl! lenne Peter städse den store Peter. Peter var ett synnerligt farligt redskap åt det siatiska ödet. Före honom inbröto våra asiatiska iender uti rå vildhet i Europa; efter honom manövrerar det asiatiska barbariet i europeisk uniform, somma de siberiska vargarne och isbjörnarne i fårvelsar såsom ryska statsråd till Europa: Fordom vetraktades de asiatiska eröfrarne såsom djefvulens ufföda; nu gifves fester och uppstämmes officiella värrarop för dem. Visserligen ett stort framsteg i; zosmopolitism! Att Ryssland vill framrycka mot Vestern från sin ättefront, som sträcker sig mellan Ish.fvet och Doaus mynning, är afgjordt, ehuruväl de officiella tidvingsskrifvarne för ogrundad förklara denna plan ;ch dymedelst söka insöfva verlden uti en behagig säkerhetssömn. Dessa beställde : scriblerer skola å länge håna denna barnsliga spökrädsla för Ryssand, tills vi känna den ryska knutpiskan dansa på åra ryggar. I andligt hänseende hafva vi redan ! änge blifvit rätt allvarsamt af Ryssen knutpiskade. )essa officielle skola triumfera öfver knutningen, ikasom de nu äro förtjuste öfver de galiziska bönlernas mordiska dater. De skola säga, att knutpi