Aftonbladet – 5 maj 1847, sida 2

onom, och var derföre merändels på sin vakt. I allmänet ansågs det såsom en obetydlighet, emedan det kunde döljas. Förtjusande var han i alla fall, i sin praktfulla gardesimniform. För öfrigt visste man om honom intet annat, än utt hans resor, hans serdeles långa vistande i Paris, och en ryktbar aktris derstädes, helt och hållet ruinerat honom. De nedersta platserna vid bordet intogos af soren i huet och bokhållaren. Den sednare känner läsaren redan. Bror Jean, såsom Charlotte kallade den förre, var verkigen en vacker yngling, och likväl det svarta barnet i lenna familj. : Han hatades af sin far för sin omisskänneliga likhet med sin farbror; af sin mor, för sina borgerliga tycken, dem 10N i sammandrag kallade: föresatsen att aldrig vilja bli olk; och slutligen var denna stackars gosse f remål för srefvens fruktansvärda blickar. Vid hans åsyn kände grefven sin läpp ryckas upp, sin tand blottas. Den öfverlyckliga modren såg endast sin Charlotte och srefvens ifriga samtal med henne; för allt annat var hon blind. ÅTTONDE KAPITLET. Sodan den fyra tmmars måltiden lyckligt hunnit till lut, samlades hberrarne i fabrikörens rum, för ett röka ch undef tiden fortsätta åtskilliga samtal, dem uppstiganlet från bordet afbrutit. Adelheim och Barnekow stonade hos damerna. Med den fina verldserfarenbet, de begge unge herrarue fullt mått förvärivat, kunde omöjligen ett par allvarsamma: ruors förundran och betänksanima blickar, vid den förvåande nyheten af detta frieri, undfalla dim; men för mycet öfver den sociei, till hvilken de nedlåtit sig, för alt årda sig om dess tycken, sågo de blott på hvarann och målogo deråt. FS sm för sin. Baronen, s son insåg, huru litet det i sajebte honom till att nalkas den t att vilja lida ett nederlag,