Aftonbladet – 3 maj 1847, sida 2

— E-ter sju sorger och åtta bedröfvelser äre vi ändtligen nog lycklige att hafva erhållit ett utlåtande öfver den åtskilliga gånger upprepade frågan, huruvida icke billigbeten, rättvisan och sjelfva sakens egen beskaffenhet påkallade öppnandet af ett tillfälle till täflan om upprättande af ritning till nationalmuseum. Dagligt Allebanda säger väl ingenting sjelf, men stödjer sig och hänvisar i fredagens nummer på sin Winterbladsafdelning för samma dag, för att tillfredsställa vår enträgna nyfikenhet. Och vår goda Mentor, Winterbladsförfattaren eller Snögubben, hvad säger då han? Jo, han stödjer sig i sin ordning på erfarenheten och blir historisk. Fan berättar nemligen en historia om en täflan, som varit utsatt om en ritning till garnisonssjukhuset, men hvilken icke aflupit bättre, än att intetdera af de ingifna förslagen kunde antsgas; talar derefter om ett lika öde med en täflan i Frankrike om monumentet öfver Napoleon, och drar af denna premiss den slutsatsen, att en täflan här bade tjenat till ingenting annat, än att ådraga dem, som skulle pröfva de ingifne förslagen, en drägg af ovett från herrar A., B. och C., och hela deras bullersamma svans. Det är redan af sig sjelf ganska lätt att inse, att elt par sålunda anförda exempel ingalunda bevisa, att ej täflan kunde vara lika nyttig i afseende på en arkitektonisk ritning, som i andra fa!l. Men det kan löna mödan alt granska Winterbladets artikel litet närmare, emedan det lemnar bekräftelse på den gamla erfarenheten, att den, som vill advocera för en sjuk sak, merendels sjelf snärjes i sina hårklyfverier. Vi skole belysa detta med några korta kommentarier vid de serskilda punkterna. Winterbladet förmenar till en början, att sådan der pristäflan icke just måtte varit vanlig för uppförande af monumentala byggnader i Stockholm, hvarken för det Kongl. slottet eller något af lustslotten.. Redan denna invändning är ganska svag; ty om man vid uppförandet af det Kongl. slottet hade en så känd och till erfarenhet och smak redan vitsordad mästare, som Nicodemus Tessin att tillgå, så bevisar det alldeles icke, att ej en täflan nu kunde vara nyttig, och bland de öfriga slotten, om hvilkas byggande historien är känd, lärer knappast något annat än Drottningholms slott, bvartill mönstret till en god del lär vara hemtadt från byggnaden i Versailles, kunna komma i fråga såsom arkitektoniskt konstverk. Vanligen förskref man utländsk byggmästare, en byggmästare, heter det vidare, och nöfverlemnade utförandet åt honom,. Om så är, -månne detta icke i alla fall var förnuftigare, än alt utestänga utländske byggmästare, såsom man nu vill göra? Om Adolph Fredriks och Skeppsholmskyrkorna var åtminstone ingen europeisk tiflan annonserad,. Och detta skulle hos någon tänkande vara ett skäl emot en sådan täflan? Det är icke otroligt, att ynglingarna inom ,vår konstakademi lörsökt sig just med mu:eum),. Och ett sådant försök — af ynglingarna, eleverne, skolgossarne — kan Winterbladet anföra såsom bevis, att en täflan redan skxall ägt rum och misslyckats! Är väl detta aktning lör en nationens sak? Winterbladet kommer härefter till hbistörien om garnisonssjukhuset, och omtalar att täflan om ritning dertill utsattes med ett pris af 30 dukater, och terminen var tre minader, mom hvilken förslaget skulle inlemnas. Det är likväl tydligt, att felet här låg i sjelfva beslutet om vilkoren. Först var priset alltför ringa, att någon utmärkt konstnär kunde finna det löna mödan af en omsorgsfull ritnings uppgörande med tilhörande plan, enär det icke är m:ra än hvad ofta ritningen till ett temligen enkelt privathus kan kosta, och sedermera var tiden så kort, alt det ieke ens är sagdt att en arkitekt, som hade några andra göromål, kunde få tillfälle börja dermed, innan terminen vore utlupen. Sedan; berättas det, förlängdes terminen ytterligare 2 månader för ny täflan. Således den gingen en ännu knappare tid, ännu svårare att inom densamma kunna vänta något färdigt. Fyra förslag inkommo imedlertid, och efter serskild befallning uppgjordes ännu ett af hr Sundevall; men intetdera fanns till slutet antagligt, utan ett nytt af br Gjörwell pinstacks under hand och antogs, efter hvilket garnisonssjukhuset uppbyggdes sådant det nu är. Imwedlertid ser man häraf, att fem inhemske arkitekters förslag funnos att välja på, innan det sjette antogs. Ar det då icke all anledning, att just tillgången på dessa olika förslag och det tillfälle, som-derigenom lemnades till granskning af felen i det ena eller det andra, slutlioven föranledde. att osarnisonssiukhuset blef hvad