Aftonbladet – 3 maj 1847, sida 2

l(om deras lefnadsomständigheter. Är egendomen alldeles :ograverad, och gossen så försigkommeny att han ej behöfver sälja den, så kan väl flickan beorga sig temligen bra... i motsatt fall så .. Nej, Gud nås så visst! svarade komministern. Mamsell Bergman har betydlig skuld efter sig. Om det varit Guds vilja, att hon fått vara frisk, kunde hon måhända, så hushållsam och flitig som hon var, hafva betalt den; men nu stå flera års räntor oliqviderade och hennes kreditor är olyckligtvis ej bland de barmhbertige. Nänej ... hvar är nu det stackars barnet? jag förmodar, att hon ej kan vara hemma hos sig...? pMin gumma har tagit henne hem med sig... Prosten gjorde vidare några frågor rörande begrafningen, och samtalet afbröts snart af prostinnan, som inkom, för att bjuda herrarna på frukost. Sedan komministern lemnat prostinnan cch gått in till prosten, hade hon begifvit sig till sitt skafferi, hennes vanliga tillflyktsort, då hon ville samla och ordna sina tankar. Den underrättelse, hon fått om sin sons besök hos Albertin2, satte henne myror i hufvudet. Hon hade länge misstänkt hans hemliga kärlek, och den oroade henne i högsta grad. Det sqvaller, vi hörde prosten vidröra, hade hos henne slagit djupa rötter. Hon, en ärbar matrona af god, fastän borgerlig slägt, dertill med presthustru, skulle tillåta sin son att äkta en flicka af tvetydig börd? Den tanken var mer, än hon kunde bära. Nej,, sade hon för sig sjelf, i det hon slog dörren i lås efter sig, det skall aldrig i evighet ske, så länge jag håller ögonen öppnal, Hon sysslade med frukosten och fortfor allt mellanåt: Och nu har kaplans tagit den välsignade flickungen till sig!... Hvad är här att göra? ... Om jag skulle tala vid min gubbe? ... Det går ej an, han är för häftig... och det blefve en predikan, som räckte till nästa julotta.