Aftonbladet – 1 maj 1847, sida 2

tor. Det skall hafva varit en förfärlig anblick, att skåda huru flere af säljarne, slagna och utmattade, en med fraggan för munnen, ropat om barmhertighet, och förklarat att de icke hade mera bröd. Efter anvisning af polisen blefvo alla. bodar och försäljningsställen på Kungsgatan stängda; på gatorna böljade en menniskomassa, bland hvilken mån såg många hotande och elaka ansigten. Husens invånare såg man nästan alla vid fönstren, eller vid portarne. Det ser ut som i en belägrad, af fienden beskjuten stad, der man hvarje stund väntar det värsta. Af gensdarmer och polis finnas blott få i rörelse; men flere imposanta kavalleritrupper rida igenom de hemsökta eller hotade trakterna. Den menniskomassa, som i går strök omkring på gensdarm-torget på e. m. och aftonen, uppskattas till minst 6 å 7000 personer. Slottet har alltifrån oroligheternes början ända till morgonen varit omgilvet af tillräckliga truppmMassor. . I flere andra preussiska städer hafva uppträden af likartad beskaffenhet med dem i Berlin ägt rum, alla föranledda af dyrheten ellsr bristen på liffemedel, såsom i Landsberg an der Warthe, Eisleben, Hotpe, och ett par andra mindre ställen. Till hvåd som nämndes i gårdagsbladet rörande den memoir, oppositionen vid landtdagen i Berlin ämnar öfverlemna åt landtdagens marskalk rörande de punkter, i hvilka patentet af den 3 Februari cj öfverensstämmer med de äldre stadganderne för ständernas verksamhet, bör det tillägg göras, att nämnde memoir den 20 om aftonen blifvit uppläst i en sammankomst af omkring 80 deputerade. Man hade funnit en del af uttrycken för starka, och beslöt en ytterligare omarbetning, hvilken skulle verkställas af 8 personer, och dere!ter föreläggas de deputerade. Hr von Auerswald var den, som isynnerhet rådde till omarbetningen. I anseende till den rådande nöden hade kapitationsafgiften för Maj, Juni och Juli månanader blifvit efterskänkt för de lägst beskattade klasserna, äfvensom uppbörden af qvarnskatten uppskjuten till d. 4 Augusti. I Den förenade landtdagens adress hade nu blifvit öfverlemnad till konungen, och enligt det hitkomna sista numret af preussiska officiella bladet äfven af H. M. besvarad. Det hade skett genom följande akt: , Za Ax Vi Fredrik Wilhelm, med Tads nåde, konung af Preussen c. Cc. Vår nådiga helsning till våra till den första allmänna landtdagen församlade ständer. Vi hafva med tillfredsställelse förnummit det uttryck af tacksamhet och förtroende, hvilket våra trogna ständer nedlagt i adressen af den 20 i denna månad, och med ännu större tillfredsställelse deraf funnit, hurusom desamma finna sin uppgift vara den, att verka för en välsignelserik utveckling af fosterlandets framtid uti en på det rättas grund hvilande innerlig förening mellan kronan och ständerna. Deruti finna äfven vi deras sköna kallelse. När våra trogna ständer derjemte, med anledning af den omständigheten, att mänga ledamöter af ständerförsamlingen trott sig sakna fullkomlig öfverensstämmelse mellan den äldre och nyare lagstiftningen för ständerna, i adressen nedlagt en protest. mot all kränkning af deras rättigheter, vilja vi väl icke härleda detta yttrande från något misstroende till vår kungliga vilja, att sjelf beskydda och beskärma hvarje väl förvärfvad rättighet; men likväl kräfver den sanning -och öppenhet, som oförminskade böra vara rådande oss emellan, att vi utan tvetydighet gifva ett svar åt våra ständer och vårt folk. När vi af fritt beslut och kunglig maktfullkomlighet utfärdat patentet och förordningarne af d. 3 Febr. detta år, hafva vi icke allenast efter bästa vett och -samyete uppfyllt H. M. vår i Gudi hvilande konungs och faders löften om en ständerförfattning, utan äfven förlänat våra trogna ständer derutöfver sig sträckande väsendtliga rättigheter; så vidt dessa löften behöft en utläggning och komplettering, hafva vi gifvit dessa i den anda, som vi ansett förenlig med fäderneslandets institutioner och välfärd. Derföre kunna vi för den genom våra lagar af d. 3 Febr. d. å. till lif uppkallade Förenade landtdagen icke erkänna några andra berättiganden än de, hvilka genom våra lagar äro densamma tillagda eller framdeles af oss på författningsenlig väg kunna densamma tilläggas. Våra trogna ständer kunna vid utöfvandet af dessa rättigheter vara försäkrade om vårt kraftiga beskydd, hvaremot vi äfven till dem hysa det fasta förtroende, att de skola röra sig blott inom de af dem utstakade gränsorna, samt uppfylla sina dem motsvarande pligter.