Aftonbladet – 29 april 1847, sida 2

mat och årstider olika Europas, allt var främmande, til och med den luft man andades. Dessa kontraster måste vid Europcernas ditkomst, motsatta hvarandra, åstadkomma en egen brytning, ett pikant mellanting, hvaruti Europas stolta, djerfva Framåt! är blandadt med Söderns makliga Halt! Men dervid hibehålla dock de olika folken sin olika natur, sina karaktersdrag, ehuru de afnötas vid hvarandras beröring. Det är angenämt att göra jemförelser dem emellan, naturens Stillebens-stycken kunna ej alltid uteslutande fängsla sinnet. Först genom kännedom om andra land lär man rätt känna sitt eget. — Home-keeping Youth have ever homely. wits,, säger Shakespeare. Men icke nog med att under en längre resa folken blifva helgjutna bilder för vårt sinne, äfven verlds-kartan upphör att blifva blott ett blad, bemåladt med vissa färger, indeladt i vissa rutor cch brokiga figurer. Hvarje del får sin naturliga utsträckning; kontinenten betraktas ej mer som små land och öar, större än konungariken, såsom små prickar. Asien, Afrika äro lätt utsagda namn, och när man jemför deras civilisation och odling med Europas, så äro de obetydliga; men då man seglat med 8—9 knops fart en tid utanför ett stycke af deras kuster, så får man klart för sig, att de äfven ega sin betydenhet. Det ligger i hela menniskoslägtet en snart sagdt oemotståndlig längtan till ett ljerran, aflägset, osedt, till ett på andra sidan, och fantasien vet att utmåla det i de skönaste, de mest tjusande färger — det är denna längtan, som väckt tanken på odödligheten. Den ör starkast utbildad hos nordbon och bergsbon, måhända derföre alt naturen i deras hem varit något karg vid utdelåndet af sina skatter, och målningarne af Söderns rikedomar äro så lockande, så bjert afstickande mot hvad: de:se omkring sig. Denna läpgtan; som:står qvar, fastän hvarje fysiskt behof är uppfyldt, detta medvetande af att-omenniskan lefver: ej blott af bröd, var det; somstilleft.stor del dref vikingar