Aftonbladet – 26 april 1847, sida 2

tecken och enstaka ord gifva sina önskningar tillkänna, tilldess han på eftermiddagen, enligt egen begäran flyttad i annan bädd, sakta inslumrade i; den långa sömnen. Så slocknade åter ett af de klaraste ljusen inom) vårt lands litteratur, eller rättare flyttade sjelf in på minnets himmel, uti Svenska Folkets Historia, för att stråla der såsom en stjerna af första storleken. — — Den 47 dennes afled här, i en ålder af något öfver 76 år, fru Maria Christina Ruckman, född Frank, en af den svenska scenens utmärktaste prydnader för några decennier sedan. Den, som sett denna skådespelerska i Mohrerne i Spanien, Johanna af Montfaucon m. fl. pjeser, i hvilka hon uppträdde, har sett något af det ypperligaste i den tragiska g genren, som Stockholm haft att bjuda på. Fru Ruckman har äfven haft den förtjensten om vår, scen, att hon gifvit fru Torsslow den förstal bildningen för theatern. Sedan något -mer än: 20 år hade fru Ruckman återgått till det enskilda lifvet, och åtnjöt pension af theaterkassan. — I — LL — Vi anse oss böra nämna, att Dagligt Allehanda i dag innehåller en artikel kallad ett! slutord till Å. B. i polemiken angående hr B.! Cronstrand, och att Allehanda, såsom hufvudsumma af polemiken angående kapten Cronstrand, förklarar sig hafva med fullständiga bevis och deduktioner styrkt, att det haft rätt. Vi kunne icke annat än lyckönska vår kollega, att post tot discrimina rerum, i afseende på ifrågavarande sak, ännu befinna sig i denna lyckliga öfvertygelse, och efter allt hvad under den föregående tvisten blifvit framlagdt, lärer läsaren finna lika öfverflödigt som ändamålslöst, alt spilla något vidare på en fortsättning. Ibland många små misstag i Allehandas årtikel, bör dock åtminstone ett releveras, nemligen ett påstående, att Aftonbladet framställt hr kapten Cronstrand såsom ett oskyldigt lamm. Det är ej lätt att förstå hvarifrån detta blifvit hemtadt. Allehanda täckes draga sig till minnes, att om vi liknat hr Cronstrand vid något, så har det ej varit vid ett lam, utan en fisk, då vi en gång yttrade att hr Cronstrand icke torde blifva någon lätt fisk att fjälla för Allehanda. Deremot torde ännu ett ord böra yttras rörande frågan om ritningen till museibyggnaden. Allehanda erinrar i dag att det aldrig egentligen förordat någon täflan, utan blott behörig granskning, af den ritning som komme att uppgöras. Men detta hindrar ju icke, att Allehanda kan yttra sig öfver, huruvida icke en täflan i denna sak vore fördelaktig. Vi anhålle derföre att få höra Allehandas tanka härom. fräskshanttrta RNE i Bidrag till Värjemålsedens historia. Nerikes Allehanda innehåller ett sådant bidrag uti nedanstående berättelse, hvartill motstycken icke skulle vara svåra att uppleta både här i hufvudstaden och annorstädes: Vid sista tinget med Grimstens härad föreföll, såsom vi redan tillförene omnämnt, en edgång, hvilken icke kunde annat än i högsta grad ådraga sig de närvarandes spända uppmärksamhet. Tvenne I bönder, Anders Carlsson och Jan Jansson ifrån Bredslätt i Wiby socken, hade redan för ungefär sex år sedan till nämnde häradsrätt blifvit instämde, för det de å Östra Tivedsallmänningen låtit upphugga och till sina hemvist afföra tvenne lass stör; men de förnekade vid flera ting ihärdigt förseelsen, oaktadt åklagaren kom åtminstone så långt i bevisningen emot dem, att de öfvertygades derom, att stören blifvit med deras egna dragare forslad till deras egna gårdar, men som hemforslingen verkställts af tvenne för stöld afstraffade personer, hvilka således icke kunde få vittna, stadnade bevisningen dervid, hvarföre de tilltalade ålades värjemålsed. Sedermera hafva de omkring tre års tid haft all kostnad och möda ospard, för att undslippa denna edgång, så att de säkert för den långvariga rättegången flerhundradefallt fått tillsläppa beloppet af de böter, som kunnat dem ådömas för denna obetydliga åverkan. Imedlertid misslyckades alla deras försök att undkomma edgången, emedan underdomstolens beslut stadfästades både af hofrätten och Konungen. De infunno sig derföre vid sista tinget för att gå den dem förelagda eden. Hr lagman Oxehufvud, såsom domstolens ordförande, föreställde dem väl i de mest allvarliga och bevekande ordalag, huru mycket omständigheterna talade emot dem och huru högst sannolikt det var, att de genom denna edgång skulle äfventyra sina själars timOCTANE Nasr Sr pers RNE NASN SR Se Arv RENT VY —Br — rr —