Aftonbladet – 26 april 1847, sida 2

barbari — egande många århundraden före oss de konter, hvilka vi anse såsom civilisationens triumfer, nemlien krut, kompass och boktryckerikonst, ja ännu till och ned knappt af vesterns industri och företagsanda upphunna ti den underbara storheten af offentliga byggnader, med n hög mur, af 450 mils längd, byggd 2000 år tillbaka, ch en kanal 700 mil lång, gjord 400 år förr än någon kanal var gräfd i Europa; åsynen af ett sådant land och n sådan nation är i sanning mäktig att väcka uppmärksamhet hos den mest liknöjda, och alt egga fantasien hos len kallaste åskådare. Men ännu sällsammare ting utveckla sig för politikern i denna gigantiska !massa. Hela detta stora rike lyder under ett hufvud — dess milliarder lyda så regelmässigt och mekaniskt, att styrelsen utöfvas som vore den öfver djur eller oorganiska massor — den mi itära styrkan till herrskarens disposition är så obetydlig), att massans blotta fysiska tryck skulle ögonblickligt förstöra den om det ringaste motstånd försöktes — folket är icke blott icke sänkt i rå okunnighet, utan i sjelfva verket till en viss del mer allmänt egande kunskap och mera högt prisande den än de flesta andra nationer i verlden — landets institutioner äro fastställda sedan mer än 23 århundraden, och aldrig ändrade eller vexlade, (i principen åtminstone), under denna oerhörda tiderymd — innevånarna, med alla deras förfiningar och tidiga framsteg i konster och vetehskaper, aldrig öfverskridande en viss låg punkt, så att de i historien om vårt slägte: visa det enda exemplet på ctt folk, der utbildningen stannat i dess gång framåt. Denna civiliserade stats resurser äro oberäkneliga och likväl har den ej varit i stånd att hindra två eröfringar af en barbarhord, eller kunnat näpsa en angränsande ös sjöröfverier (Japans), eller förmått underkufva en liten stam, (Miau-tsi), hvilken orolig och oafhängig existerar midt vjertat af en monarki, som tyckes kunna krossa den med en enda rörelse. Statens polis är allsmäktig i vissa riktningar, men i andra så svag, att den vanligen ger vika af fruktan att lida ett nederlag. Statens politik utgör en exempellös blandning af vishet och dåraktighet, djupa åsigter och ytliga misstag, beskydd af korster och vetenskaper jemte hindrandet af fremmande förbättringa, u; pmuntrandet af inhemsk industri, men uteslutande utrikeshandel, understödjande inländska manufakturer och handel, men utan att använda de ädla metallerna såsom medium för utbyte, lidande beständiga ingrepp från befolkningen på uppehållsmedleh, men likväl systematiskt uppeggande tillvexten af dess antal och undanrödjandehvarje hinder som kunde mildra det onda oeh lillstängande hvarje damm för dess utflöde. (Forts.) nd ) Enligt Balbi 944,000 man, 4