Aftonbladet – 17 april 1847, sida 2

Istår genom inflytelse från samma håll, som alltigenom utvecklat en skadlig verksamhet, hvarigenom snart sagdt hvarje anmärkning mot hvad som rörde de egentliga planerna och projektet för byggnaden, kunde mötas med den invändningen, att kommitteen dermed icke hade att sig befatta, när den blott tillkommit för ledningen af byggnadsarbetets verkställighet; och i stället för att lemna det vigtiga ämnet till allmän täflan bland inoch utländska konstnärer, hemkallades, märkligt nog, genom Regeringens beslut, konduktör Scholander, en ung man, i egenskap af stipendiat stadd på en utländsk resa, för att ensam uppgöra projekt till vårt nationalmuseum, och till honom ensam öfverlemnades för detta ändamål ett programm, om hvars tillvaro man först nu får kännedom. Om, såsom vi förut nämnt, 1ti:. Scholander reden varit en fulländad, theoretiskt och praktiskt bildad konstnär i byggnadskonsten, så hade mot le!t så exklusivt, all täflan uteslutande uppdrag, ändock alltid den anmärkningen varit fullt befogad, att ett så vigtigt ämne aldrig kunnat förlora på en mångsidigare behandling, lika li:et som tit. S. sjelf, derest han varit sitt uppdrag fu!lt vuxen. Men huru förvånande skall icke detta förtroende förefalla hvar och en, som får vela, att tit. S. är i byggnadsföretag föga bevandrad och har, oss veterligen, aldrig på egen hand utfört något dylikt; att han aldrig genomgått någon större bildningsanstalt i byggnadstonsten, då den härvarande utgör icke ens skuggan af en sådan. Herr S. hade gjort sig känd för vackra öfningar med penseln, mera bäntydande på talang som målare, än architekt, och om han äfven under sitt vistande utrikes varit i tillfälle att se och inhemta mycket i byggnadsväg, som för konstnärssinnet är af högt värde, så bör man dock påminna sig, att han hufvudstupa hemkallades midt under denna bildningskurs, för att sättas i teten för ett af de största och vigtigaste byggnadsföretag, som har på sekler förekommit och troligen förekommer. Med det architektoniska studium förhåller sig dessutom så, att dess estetiska, skönare öfverbyggnad måste hvila på en fast grund af theoretisk och praktisk kunskap, om deraf skall blifva något harmoniskt helt, om en produkt af skapande förmåga derigenom skall kunna framstå. Byggnadskonsten är i detta hänseende mera på djupet gående och af vida större omfång, än någon. af de öfriga sköna konsterna. Man blir således icke architekt i detta ords sannare bemärkelse, endast genom att teckna och måla hvad som kommer en för, om ock detta utföres med aldrig så behaglig pensel. Först efter allvarligare förberedande studier och sedan man hunnit blifva fullt förtrolig så väl med Antiken, som konstens sednare åldrar, under mångsidig praktisk utbildning, öppnas tillträdet till denna konsts sköna helgedom; men på dilettantismens väg hinnes den aldrig. Meningen är ingalunda, stt härigenom i ringaste mån nedsätta hr S. Vi känne honom icke, liksom i allmänhet ingen af de bär handlande personerne — anse honom i öfrigt temligen oskyldig till hvad som händt, och intressera oss dessutom alltför varmt för sjelfva saken, att låta hänföra oss till personliga hänsyftningar annorlunda, än som här varit med sjelfva ämnet så nära sammanhängande, att det oundgängligen mist nämnas. När vi således hörde och läste, att tit. S. formligen återkallades från sin resa för att uppgöra musei-proj-ktet, beklagade vi inom 0ss, att de personer, som äflats att, i detta som i annat till samma ssk hörande, ovilkorligen få sin vilja fram, icke förmådde inse hvilket svårt ansvar, förknippadt med en hel nations ovilja, de ginge att ådraga sig; liksom vi skulle önskat, att den unge mannen sjelf ägt den högsinthet att försmå en Jager, som räcktes honom —— icke som under ädel täflan den förste, af konstens genius —IJ ulan i smyg af helt annan hand! Vi beklagade allt detta och sörjde upprigtigt öfver, att detta e-da, troligen på sekler icke återkommande tillfälle att försköna vår hufvudstad och gifva lyftning åt den ädlaste af konsterne, så illa blifvit begagnadt! De äflande omsorgerne, som alltigenom förstått bereda åt hr S. ett privilegium exclusivum på förfärdigande af projekt till vårt natio-; n Imuseum, bafsa icke förnekat sig under sista stadium af detta vigliga ämnes behandling, då! det lyckats dem utverka ett regeringens beslut, bvarig.nom br S. uppdrages att sjelf resa ut med sin ritning, för alt få den af någon utländsk artist granskad och godkänd. Det var således icke nog med att all täflan utestängdes vid sjelfva planens uppgörande till musei-byggnad; — sjeljva granskningen deraf skulle äfven göras lika exklusif! Ty icke måtte det vara svårt för ngon, som blott besit!er vunlig menniskokännedom, att förstå, det härmed insalunda kan vara meningen att underkasta sagde opus en ollvarligare granskning, utan fastmer stt låta påfrycka detsamma en hallstämpel, hvarmed man för framtiden vill afvisa hvarje klander. Det bör ock ingalunda betvifJas, alt ju br S. skall lyckas i sitt uppdrag; ty svårligen kon räcn föreställa sig, att någon atländsk arkitekt under sådane omständigheter koll sätta sig ned och i samråd med författaven fördöma ett till hälften antaget byggnadssrojekt, vore det än aldrig så förkastligt! VanSÅ AD —AR IR mw AKA