Aftonbladet – 17 april 1847, sida 2

Ct NESRaTdUuL, SuUuvVId YI HU HICL Halllatc CILCISC, Så vidt neml. den flygtiga kännedom, vi varit i tillfälle att derom förskaffa oss, dertill sätter oss i stånd; men vi vilja dessförinnan förutskicka några allmänna betraktelser öfver det, hvarom cgentligen är fråga. Då svenska nationen voterade anslag till ett nationalmuseum, kunde dess mening icke vara någon annan än den, att vilja uppresa en byggnad åt det yppersta vi äga i konst, och det dyrbaraste vi samlat af forntida minnesmärken, för att der så ordnas, att de, för allmänheten ständigt tillgänglige, kunde blifva, hvad de böra vara, ett af de högre bildbingsmedel för nationen. Denna tanke är hög och ädel, — den innefattar ett helt folks hyllning åt civilisationens skönaste utveckling. Vid denna tanke borde konstnären hålla sig fast, och söka återgifva den hög och ren i sin skapelses yttre former och förhållanden. Den blir den idt, som måste föresväfva honom, då han går att uppresa ett monument, värdigt en nation, som icke vill eftergifva någon annan i bildning och som äger fullt skäl att vara stolt öfver sina minnen. — Andra nationer hafva föregått oss häruti med vackra exempel: i flere af Tysklands hufvudstäder hafva i närvarande tid flera muscibyggnader blifvit utförde eller hålla på att utföras, bärande hvar och en i sn mån vittne om konstens framsteg och en lyckad lösning af den uppgift, som derför legat till grund. De fleste äro i grekisk stil och efter grekiskt mönster, likasom hade konstnärerne härigenom velat lemna en hyllning åt och leda tankan tillbaka till det klassiska land, konsternes rätta hemvist, hvarifrån de härstammat. Härmed vele vi likväl ingalunda hafva sagt, att endast den grekiska stilen lämpar sig för en museibyggnad, om ock medgifvas måste, att dess sköna, äd!a former och förhållanden företrädesvis egna sig för ett tempel åt konsterne. Här gäller tvärtom i hela sin tillämpning den satsen: att i många former trifs det sköna, och det utgör just den närvarande bildningens högsta företräde, så i konst som vetenskap, att icke ensidigt vara stödd på någon viss tidsålder, utan framsprungen af dem alla och utgöra, så att säga, summan deraf. Men i hvilken stil en sådan byggnad än må uppfattas, så måste dock så väl dess yttre, som inre former och förhållanden bära prägeln af värdighet, ädelhet och harmoni, om konstnären annars skall kunna sägas i någon mån hafva förstått andemeningen af den uppgift han hade sig förelagd. Desse egenskaper hafva vi icke funnit i det projekt till nationalmuseum, som nu håller på att till utförande antagas. Man ser deri en sammansättning af flere stilar, såsom den romerska och rundbågens, jemte gammal fransysk dekoration. Det förefaller som konstnären i denna mångfalld sökt effekt, ehuru han endast funnit oordning och disharmoni. Anordningen af portalen är icke lyckad, hvilket äfven gäller om hela avant-corpsen, hvarest dessutom verkligt fel förekommer, hvilket allt icke upphjelpes genom den derofvanuppå placerade fanan, som ingalunda här är på sin plats. Halfvåningens små fyrkantiga fönsteröppningar, ofvanuppå första våningens bågformiga, dekorerade hvar och en i sin stil, innebära en stötande kontrast. Skulle nödvändigt en halfvåning finnas, hvartill. vi hafve svårt att inse fulla skälen, så hade dess sammanhang med den första bort sökas på helt annat sätt. Men hvarföre har icke herr S. sökt bereda sig i soubassementet det utrymme, som han velat vinna genom halfvåningen? Sådant hade lätt kunnat erhållas, om detta blifvit rätt anordnadt, med bibehållande ändock af de lägenheter, som der nu finnas. Soubassementet hade visserligen härigenom blifvit något högre, men detta hade tydligen varit till fördel för byggnadens utseende. Att på husets öfverbyggnad inrätta en halfvåning är att förstöra dess monumentala utseende, om det annars ägt något deraf! Ideen att pryda rummet emellan nedre våningens hörnpilastrar med flere utmärkte konstnärers namn, lemne vi derhän; oss förefaller den på intet sätt lycklig. På en ren facade skulle sådant skada; här, der man uppenbarligen endast tänkt på att dekorera, kan det kanske göra detsamma. Men detta är en helt och hållet falsk uppfattning af konsten, hyilken är en evigt blomstrande tärna, skönast i sin enkelhet och hvilken endast vanställes genom öfverhopade prydnader. De ädla formerna, fina dragen och den sköna profilen behöfva icke dylika lån för att behaga; — en enkel blomma i håret, på sin höjd ett perlband om halsen, — men dermed allt! — Sådan var den grekiska byggnadskonsten i sin renhet. Först i konstens förfall, då känslan af det sköna icke mer visade rätta vägen, sökte man upphjelpa de plumpa, missproportionerade formerna genom hopade prydnader. Vi beklage, att det ifrågavarande projektet alltför mycket hänvisar omdömet till den sednare perioden, och att vi förgäfves uti detsamma eftersökt spår till den rena, äd!a värdighet, som deruti bort uttala sig, om herr S. förstått, att rätt uppfatta och som verklig konstnär behandla sitt ämne ). Vi hyste visserligen inga stora förhoppningar om ett projekt, tillkommet på sådant sätt; men vi hade föreställt oss, att, om icke sjelfva idten, som inneattas i det vackra och ädla företaget jemte ändamålet med byggnaden, förmått så genomtränga herr 5., att derigenom en egen högre skapelse framstått, varande emot det vigtiga förtroendet, — åtminstone hans konstnärssinne och hvad han under sin resa ett, bort freda honom från att falla i det smaklösa och intet sägande, som utgör den egentliga karakeren i hans projekt. Att deruti röjer sig brist på örinåga och ovana vid att anordna, vilja vi minIre säga om. Vi hafva gjort oss den frågan: Skall detta proekt gillas och komma att utföras, — skall vårt naionalmuseum komma att bära denna stämpel af onstens förfall, midt under det man öfver allt anorstädes visar berömliga exempel på återgång till less bättre, skönare tider? — Vi erkänna, att denna anke är oss fast olidelig, och det äri känslan häraf, om vi fattat pennan, för att möjligen åstadkomma n ändring häruti. Må man besinra (dessa ord afva förut i fråga härom varit uttalade.) alt hvad nan nu gör, det Fomm:r ant vittna för samtiden ch gerom sekter för en efterverld, om vår för) På Schinkelska museum i Berlin förvaras plancher af denne mästares hand, utvisande alla de fel, som vanligen förekomma mot den rätta byggnadskonstens reglor. Derefter bedömdt, skuile föga eller intet blifva beståndande af hela den yttre arkitektoniska anordningen i det närvarande prosl än fÅfanrn sf LÄAfaAa 2 Jan Las FRA