Aftonbladet – 15 april 1847, sida 2

f jsåledes visat, att han redan för 20 år sedan visst icke så litet i byggnadskonsten, men tillika an märkt såsom ensidigt att till måttstock för hans närvarande kunskap, sinne och öga för arki tekturen taga hans verksamhet för 20 år till baka, innan han sett, njutit af och studera verldens största och skönaste byggnader; si använder Allehanda just detta ironiskt såson ett argument emo hr Cronstrand, medelst föl jande utrop: Hvad säger nu läsaren?, — — — pDet var ju således icke i Italien, icke. Grekland eller Egypten, som lagren vanns den vanns redan på Drottningholm? Hvac behöfver man då hädanefter resa ut att se oc studera verldens största och skönaste bygg nader? Man har ju det af kapten Cronstranc uppbyggda ridhuset på Drottningholm,. De allra naivaste är likväl att Allehanda hoppas natt hvarje opartisk läsare, vi äro derom öfvertygade,, heter det, mskall finna, att vi: denna replik icke nedlåtit oss att begagna samma taktik som vår motståndare. Vi hafve lemnat hans heder och enskilda personlighe! fullkomligt oantastade,. — Men i den första arlikeln? Och kanske kapten Cronstrand på köpet borde tacka, för det Allehanda icke kunnat fortfara alldeles i samma ton, sedan det blifvit så vederlagdt? Så ser det åtminstone ut, då Allehanda till sista slutet med en fögs mindre än nedlåtande ton gifver ett slags faderlig förmaning åt hr Cronstrand — åt den, som det så groft smädat! — och sedan dess beskyllningar blifvit faktiskt gendrifna i alla hufvudpunkterna, likväl utropar angående sin egen hån fulla artikel: Vi minnas knappt någon tidningsuppsats i ett politiskt ämne, som af alla samhällsklasser, ätminstone här i hufvudstaden. mötts med större sympathier än denna. — Det är väl omöjligt att förråda en komplettare hallucination, än Allehanda här gör, då det icke begriper, att det uppseende som anfallet måste väcka, just genom sin häftighet, förnämligasi härledde sig deraf att pluraliteten af läsare förmodligen omöjligt kunde föreställa sig att alltsammans bestod i en blind och oförsynt framfart, men att i samma stund, som allmånheten fått se att tillvitelserna bestå af falska eller diktade framställningar, sympathien måste vända sig åt den motsatta sidan? Slutligen ännu blott några ord ultöfver hvad redan blifvit nämndt om anledningen hvarföre vi mellankommit i denna sak, samt till svar på Allehandas yttrande, att Aftonbladets utgifvare såsom gentleman icke kan fordra, att en man, mån om sin heder, skulle låta tvinga sig att mot sin öfvertygelse återtaga, hvad han anser rätt, eller låta tvinga sig att tiga, då det är bans pligt att tala. En utmärkt tysk författare har på et ställe yttrat: Eine mit Bosheit unternommene Liige, welche verderblich zu werden droht, ist was den höchsten Unwillen erregt. Efter den utförligaj analys vi gjort af Allehandas första artikel och af bevisen deremot, hemställe vi till läsaren, huruvida icke den artikeln är en sammansättning af osanningar och illvilja? Men dels kännedomen af D. A:s utgifvares personliga karakter, dels också sjelfva dess sednare artiklar utvisa, att Allehanda sjelf varit långt irån att anse sig hafva handlat i någon klandervärd syftning. Denna synpunkt hafve vi också accepterat, då vi antagit alltsammans såsom en förblindelse, en hallucination från Allehandas sida. Men frågan om sjelfva ursprunget gjorde föga förändring i sjelfva den smädande artikelns beskaffenhet och det intryck den var ämnad att göra på allmänheten; och af denna orsak ansågo vi nödigt att säga några ord i frågan, dels såsom en gärd åt rättvisan, dels också emedan vi ännu äre öfvertygade, att Allehandas utgifvare, just af månhet om sin heder, skall finna billigheten i vår en gång förut helt vänligt framställda önskan, att han efter en närmare utredning måste erkänna hela sitt anfall lindrigast sagdt förhastadtn. En omständighet slutligen, som föranledt oss till denna mellankomst, må ännu nämnas. Det är väl möjligt att kapten QCronstrand sjelf begagnar allltför skärpta uttryck i sina egna framställningar; men de som närmare känna honom, veta dock att han är en man. med grundliga studier, samt med ett hjerta, som slår varmt för heder och patriotism. Hans syftning, alt genom sin kritik verka till en allvarlig uppmärksamhet på nödvändigheten af soliditet, grundlighet och noggrannhet i byggnadskonstens tillämpning, och ifra mot vårdslösbeER — EEE SA E— sn rs — Sr