Aftonbladet – 14 april 1847, sida 2

6Å Fabriksarbetarnes tillstånd. I anledning afen i Aftonbladet den 24 Mais införd artikel ur Jönköpingsbladet, rörande fabriksarbetarnes ställning i allmänhet, innehålla Norrköpings tidningar för i lördags ett sver, hvaraf följande här meddelas: Vi kunna dock försäkra, att fabriksarbetarnes belägenhet icke är allestädes så beklagansvärd, som Jönköpingsbladet och den s. k. stora tidningen sig föreställa. Vår försäkran grundar sig på kännedomen om förhållandet i Norrköping, hvarest, enligt härvarande sparbanks bokslut år 4845, fabriksoch diverse arbetare egde i den insatta medel rdr 22,009: 4 sk., deras hustrur och enkor rdr 142,778: 43, och leras barn rdr 9,1444: 40 sk. Fabriksoch diverse arbetare samt deras vederlikar och enkor egde derjemte inom staden belägna 238 gårdar, och uti brand försäkringsbolaget för lösegendom hade klädesväfvare, spinnare, ullsorterare, valkare, prässare och fabriksarbetare i allmänhet ett försäkringsbelopp af rdr 24,610, allt banko, utan att häri äro inbegripna de försäkringar, som fabrikanterne sjelfva upptagit för sådana arbetare, hvilka bo uti husböndernas gårdar. Dessa förhållanden, hvilka bestyrkas af offentliga handlingar, bevisa om fabriksarbetarnes belägenhet i rikets största fabriksstad motsatsen till de värda tidningsredaktionernas föreställning. När dertill kom: mer, att af härvarande klädesfabriker ägas flere uta personer, hvilka börjat sin bana såsom arbetare vid fabrikerna, så ligger Ju äfven i denna omständighe bevis på, att hyarken sedlighet, flit och skicklighet saknas hos arbetarne, eller att för dem vägen är stängd till välstånd och en i öfrigt oberoende ställning i samhället. Utan att vilja anställa någor jemnförelse med förhållanderna i andra yrken, våga vi dock hysa den mening, att man i allmänhet förgäfves skall söka den bättre annorstädes. Med ful tillförsigt kunna vi således försäkra, att ifrågava rande arbetande (icke trälande) menniskoklass här icke sälj Tr sin hvarken fysiska eller moraliska kraft för ett lumpet pris. De höga arbetslöner här gälla, t. ex. 3, 4 å 500 för en fabriksarbetare och till och med 900 riksd:r allt rgds per år för en kunnigare person, vittna om, att både fabrikanten vet att värdera det arbete, som göres honom, och arbetaren att taga betaldt för hvad han gör; hvarförutan nyss angifna sifferresultater icke uppstått. Vi skulle hafva önskat, att artikelförfattaren gjort sig mödan att studera förhållandet i en svensk stad, der fabriker verkligen finnas och utgöra hufvudsak för folkets sysselsättning och försörjning. Om han i det hänseendet vändt sig till Norrköping, skulle honom hafva beredts tillfälle att komma under fund med, att våra fabriksarbetare, jemte sin bergning, ega både hyfsning och seder efter deras stånd. Han skulle hafva fått veta både den allmänna och enskilda omvårdnad här skänkes sjuke fabriksarbetare. Han skulle hafva kunnat öfvertyga sig om, att man här icke ens har begrepp om hvad det vill säga, att en fabriksarbetare vore hemfallen till en frivillig träldom eller kunde såsom slaf säljas och köpas. Han skulle hafva blifvit upplyst om, att redan före Kongl. förordningen d. 29 Oktober 4842 hade i mer än !(,dels århundrade ingen af Norrköpings fabriksidkare någonsin begärt tillämpning af Hall-ordningens åberopade bud om gäldens aftjenande genom arbete: ett legbud, hvars upphörande fabrikssocieteten uttryckligen i underdånighet tillstyrkt; och snyggheten och den synbara välmågan i fabriksarbetarnes bostäder skulle hafva bibragt artikelförfattaren visshet om, att arbetarne i allmänhet ingalunda lida af moraliskt och materielt förtryck, eller äro hemfallna till liderlighet och elände.