Aftonbladet – 3 april 1847, sida 2

samman!rädande förenade landtdagen, bör snjaga eller förkasta den oktrojerade grundlagen. Författaren är af den åsigt, ait hvarje ledamot af den förenade landtdagen bör till landtdagsmarskalken ingifva en skrift, i hvilken han förklarar sig hvarken kunna antaga eller forkästa förordningen af d. 3 Febr., mMeå rådr döck till densammas ålertagande, och föreslår n annan grundlag, än den förlänta. Skriften har väckt den största sensation i Berlin, blifvit konfiskerad ocn törfattaren lagförd. . Den förut omtalade reduktionen af armåen i Osterrike lärer inskränka sig derull, att landtvärnet kommer att upplösas. Men inom den reguliera armeen rekryteras för närvarande starkt. Ryktet att Osterrike skulle afväpna lärer blifvit utspridt i sammanhang med det sednaste statslånet, för att stärka krediten på börserne. 1 ITALIEN. I Rom talades mycket om en hemlig kongress, som skall nyligen hafva hållits i Florens emelian åtskilliga italienska makter. Man ville veta att hertigens af Modena resa till Florens och hans längre qvardröjande der föranleddes af politiska förhållanden, om än familjangelägenheter ägde någon del i besöket. Det var dessutom kändt att, innan hans arkomst, ett sammanträde redan hållits derstädes och satt utomordentliga sändebud hade blifvit ditskickade :rån de flesta italienska hof. Huruvida något ombud befanns der iirån pålven, visste man icke; man tog snarare motsatsen för algjord. Orsaken deruil ansågs lätt funnen; ty uberäknadt Dn Miguels framtid, skola kongressens oöfverläggningar hufvudsakligen ha va angått Italiens närvarande ställning, hvilken man för hvad pris som helst önskar undandraga Kyrkostatens inflytande. Förändringarne inom St. Petri arfvedel välta sig likt oemötståndliga l:viner öfver gränsen åt alla håll, uch hålla nabostaterna i beständig ängslan. I Lombardiet utgjorde dyrheten på spannemil en !ortfarande förevändn ng för upplopps eller snarare försök till rof och plundring. Då Österrike förmärkt att dess italienska troppar äro föga angelägna att hålla sina landsmän i styr, sades 50,000 man Kroater vara i antåg. GREKLAND. Kronprinsen af Båjern anlände till Athen d. 415 Mars. Man var derstädes numera förvissad om furst Metternichs mellankomst till biläggande af tvisten med Turkiet, på ett för grekiska hofvet hedrande sätt. Det upplyses nu tillika, att den vägran af påskrift på ett grekiskt pass, hvarigesom turkiska sändebudet Mussurus föranlende brytningen mellan hofvet och Porten, icke grundat sig på sanning; han föregaf, alt passinnehafvaren, öfverste Karatassos, hade deltagit i ett ströftåg inåt Macedonien; men så är ej lörhållandet. Karatassos har väl blifvit beskyltd derför, men icke vårdat sig om att upptaga beskyllningen till vederläggning, och derföre ansågs han af det motsatta partiet hafva medgifvit den. Att för öfrigt hela tvisten endast åsyftade att tillvägabringa ett krig, som skulle medföra Greklands återeröfring, har blifvit i det närmaste ledt i bevis, genom en likaså snillrik som faktiskt grundad artikel, hvilken medföljt Augsburger Allgemeine Zeitung med gårdagsposten, ehuru den ännu ej hunnit afslutas. Stl och andra omständigheter tyckas förråda den bekante filhellenen och hellenisten Thiersch i Mänchoun; och författaren upplyser att sir Edward Lyons konseqventa förföljelse mot Grekland mindre härrör från det uppgifna ändamålet att motarbeta franska politiken i Levanten, än från engelska köpmansintressets ängslan öfver Greklands förkofran i handel och sjöfart, hvilken sednare är sådan, att varfven i Galaxydion, Patros, Spezia, Hydra, Thera och Syra, årligen lemna icke blott några få skepp, utan hundratals; att grekiska handelsflottan nu räknar emellan 4 och 3,000 skepp i Medelhafyvet, och att Grekland under nuvarande spanmålsbrist indragit nära 4 miilion spanska piastrar hvar må nad, i ren vinst. — Kunde Grekland åter läggas under Portens välde, så vore denna täflan undanröjd. PERSIEN. Schacken lärer åter vara sängliggande af sin obotliga gikt, och man förespår att han icke lefver året om. Att dervid väntas oroligheter i Persien har man så mycket större anledning, som schackens bröder hysa afund emot huns son och efterträdare, och denne är sjelf en svag yngling. Det är förut kändt, att den nyligen i koleran aflidne visiren, Hadji Mirza Agassi, i bekymmer häröfver närmade sig ryska intresset förlidet år, då schacken redan val mycket sjuk, och att Ryssland dervid vann an!senliga förinåner i Persien, mot löfte om skydc