Aftonbladet – 3 april 1847, sida 2

FA ruter mästare från Bombay. På ön finnas få vilda djur, rofdjur (med undantag af en liten canisart), men bland tama må anmärkas arabens oskiljaktiga vänner, hans följeslagare från vaggan till grafven, genom öknen och i lustgården, den ihärdiga, tåliga kamelen, och den oroliga, vindsnabba hästen. Af det sednare slaget eger imamen ensam 358, alla utmärkt vackra, samt en mängd åsnor och mulor. På getter och hornboskap finnes rikedom, men af de sednare måste man alltid köpa en hel, och då de ej straxt kunna användas, skämmas de bort, hvadan en kötträtt faller dervarande ungkarlar temmeligen dyr. Getter sågos till den enorma höjden af öfver 2 alnar. Hamnen är ypperlig och tillåter skepp af hvarje storlek att inlöpa. Utförseln består i socker, gummier och kryddor, hvaremot, oaktadt den stora fruktbarheten, likväl i anseende till den starka befolkningen, ris måste införas från en närbelägen under imamen lydande ö, Pemba. Vi begåfvo oss, som sades, från det lilla vackra Zanzibar, för att gå till Aden. Vind och väder voro oss i början gynsamma, ända tills vi kommo upp under Kap Gardafui, men då fingo vi en ppåkörare, som gjorde att vi för en slör måste länsa under stormsegel. Med denna fart gingo vi snart rund det höga tvärbranta Kap Gardafui, eller rättare Ros Jard Afun,. och blefvo derinom öfverfallna af en dödande stiltje för jemt 44 dagar. Undertiden höggos en mängd dolfyner, men intet stadnade i min håf. Solen stod brännande nästan rätt öfver våra hufvuden och en vacker dag fingo vi till och med ett litet begrepp om en af de egyptiska landsplågorna; otaliga skaror af gula ych röda gräshoppor kommo nemligen flygande från arabiska kusten ut till oss och slogo ned i tåg och tackel till on så oerhörd mängd, att sedan alla våra småkräk, grisarne ch en svart passagerare ) inberäkade, samtligen ätit sig och en ST I 1 Denne svarte, en döpt tiopier, hade varit engelske konsulns i Zanzibar betjent och medföljde oss till Aden. Då vår super