Aftonbladet – 3 april 1847, sida 2

10 timmar om dagen, röstade alla de närva-f: ande ministrarne och Högre embetsmän emot len klausul af billen, som innehåller detta stad: sinde. Den gick dockjigenorn, så att ministrarne stadnade i minoriteten; men som frågan på förhand blifvit förklarad cj vara en kabinettsfråga, så verkar utgången ej på mimisterens bestånd. OConnell har företagit resan till södra Frankrike, och lärer utsträcka den till Rom. Han skall sjelf tro, att hans slut nalkas. TYSKLAND. Det bekråfiar sig hvad sedan någon tid varit berättadt och äfven i detta blad omnämdt, att Preussen har för afsigt att uppträda reformerande i afseende på presslagstiftningen inom tyska förbundet. Detta är naturligtvis icke att förstå så, som skulle denna makt verkligen vara böjd för att medgifva tyskarne en fri yttranderätt under humana och billiga straffbestämmelser för dess missbruk. Sådant kan ej väntas af preussiska kabinettet, efter allt hvad man ända in i sednaste tiden sett af dess förfarande emot pressen. Men censuren har blifvit så svår att handhafva, visat sig vid många tillfällen af så föga gagn, och pressen i Tyskland öfver bufvud, oaktadt sina bojor, så utvecklat sin inneboende lifskraft, att de preussi ke statsmännen icke längre anse det möjligt att hålla den ityvel g-nom samma medel, som hitulls. Man har derföre fallit på den ideen att lata censuren fara, och i stället skärpa straffen för hvad man anser så:om missbruk af tryckfrihe!en. Preussiske ministern vid Förbuandsförsamlingen : Frankfurt, grefve von Dönhoff, har nu verkligen, i församlingens pleno den 44 Mars, framlaggt elt förslag till gemensam tryckfrihetslag för hela Tyskland. Detta förslag hade på förhand varit kommuniceradt med flere af de tyska staternas regeringar, och af dem blifvit gilladt. Bäjerns och Wärtembergs representanter vid Förbundsförsamlingen hade också genast förklarat sig för detsamma, då det framställdes in pleno, och förmodligen får det pluralitet för sig, om det ej lyckas Metternichs manöver att tillntetgöra alltsammmans. Ty Österrike vill för ingen del gå in på det preussiska förslaget, hvilket ger anledning tro, ehuru man ej ännu känner detaljerna af detsamma, att pressens ställning i Tyskland, i fall förslaget blir lag, skulle blifva bättre än den nuär. Österrikiska sändebudet vid Förbundsförsamlingen, grefve von Mänch Bellinghausen, Metternichs högra hand, hade ilat till Frankfurt, för att, om sig göra låter, i födseln qväfva det farliga förslaget. Det är ganska möjhgt, att denna sak kommer att hafva vigtiga följder för Tyskland. Österrike har hittills utöfvat ett slags principalat i Tyskland, derigenom att Metternich helt och hållet haft politiken i Frankfurt i sina händer, och kunnat genom sina organer der göra och låta hvad han behagat i Tysklands inre angelägenheter. De mindre makterna hafva vid mer än ett tillf.lle känt det österrikiska oket tungt, och om nu Preussen uppträder i opposition emot Österrike, så får det utan tvifvel de fleste andra tyska staterna med sig, isynnerhet nu, sedan Osterrikes välde i Bäjern, genom de sednaste händelserna i närde land, synes vara brutet. Metternich har till den grad markerat sin oI vilja öfver Jesuiternes nederlag genom Abelska ministerens fall, att han låtit Österrikes sändebud i Mänchen, grefve von Seat-Pilsach, lemna denna hufvudstad utan att taga afsked vid hofvet. Ehuru det naturligtvis officiellt heter, att furst Metternichs helsa aldrig varit bättre än nu, så lära dock wienerboerne, som bäst äro i tillfälle att se till hvad grad ålder och skröplighet tagit på honom, tycka att han ej längre kan stå ut med att draga den börda, han bärer. Ryktet sysselsätter sig således med att gifva honom en efterträdare. Furst CollareåoMansfeld, förut ambassadör vid ryska hofvet, betecknas såsom den der skulle vara bestämd att öfvertaga Metternichs funktioner, då denne innan kort ämnade draga sig från den politiska skådeplatsen. Sex af de studenter i Mänchen, som varit arresterade för deltagandet i oroligheterne derstädes, hafva bl fvit dels relegerade för alltid, dels för 2 å 53 år. Det hade varit uppgifvet i någon tidning, att de preussiska förordningarne om bildandet af den förenade landtdagen varit kommunicerade med kejsar Nicolaus och furst Metternich, innan de utfirdades. WVederbörande i Berlin hafva ansett nödigt, att låta beriktiga, detta, och :örklarat det iör helt och hållet ogrundadt. En hr Simon, förut embetsman i Breslau, har nyligen utgifvit en skrift på 24 ark, med Ititel: Antaga eller förkasta? Den sysselsätter Isig med preussiska konsitutionsfrågan, och af handiar speciellt den, huruvida den nu snart Er SAILOR NE KT NET STATT ANSE I KE TATTO