Aftonbladet – 3 april 1847, sida 2

TR ——— mätta derpå, de ändå pyttstals kastades öfver bord. Ett par dagar plågade de oss, synnerligast L., som för dem hade en snart sagdt panisk förskräckelse och beväpnad med min insektstång förgäfves försökte hålla de hoppande och flygande odjuren ifrån lifvet. : Slutlig.n den 24 Juni fingo visigte på Adens udde och inlupo på aftonen i dess präktiga hamn, der 3 stora engelska ostindiska kompagniets ångfregatter, en örlogsskonare och 3 engelska skepp redan före oss befunno sig. Ett illamående höll mig om bord ett par dagar, men den 23 hängde jag mig på en åsna, fick en svart pojke med en stor knölpåk efter och begaf mig sålunda, samt i kaptens sällskap upp till den 5 mil från ankarplatsen belägna staden. Det var grufligt hett, den varmaste midsommar jag någonsin upplefvat, 989 Fabr. i skuggan under den svalaste tiden af dagen ), och dessutom var jag tillräckligt trött af mitt illamående, så att jag knappt kunde röra mig. Vid solnedgången gingo L. och jag ut, och ned till den ostliga stranden, derif:ån vi besågo några fästningsverk, dem Adens äldre egare, turkarne, uppbyggt, och dem evgelsmännen otroligt nog intagit. De äro nemlign belägna på en snart sagdt obestiglig klippa och beherrska så väl stadens redd som staden sjelf och kunna med fördel beskjuta alla skansar, som mot dem anläggas på kringliggande berg. På aftonen sedan middagen var pinstufvad suto vi svenskar vid ett glas vin och cigarrer och språkade om hem och vänner och om den betydelse denna dag eger i hemkarg i Z. skulle gå om bord, kom engelska konsuln ned, ropade den svarte och sade: Du skall gå om bord och följa med! Ehuru han visserligen med filosofen kunde säga: omnia mea mecum porton, så var det likväl bra fort han kom ut på sin resa. ) Mellan staden och hamnen var en så betydlig skillnad uti temperaturen, att då i den förra var öfver 100? var det om bord omkring 90? Falir.