Aftonbladet – 31 mars 1847, sida 2

ligen i palmernas skuggan, d. v. s. den lilla som fins, ty den är i allmänhet dålig, och jag undrar ej på, att flyttfåglarna ledsna på den, när solen skiner hettp. Den brände äfven nu förfärligt, cch innan vi hunno taga de få hundra stegen upp från stranden till Nobres villa, voro vi alldeles genomvåta af svett. Såsom ett exempel på den värme der rådde, och hvilken jag ej kan bestämma i gradtal (i hamnen i skuggan var den 79 gr. Fahrenheit), må nämnas, att då jag skjutit fyra fåglar vid en liten utvandring, och efter hemkomsten genast, så fort som möjligt, konserverade dem, var den sista förderfvad innan de andra voro färdiga. Straxt efter det vi hade ätit middag, tågade vi mangrannt ut till ett annat bomullsplantage, tillhörigt samme egare. De andra följde raka, breda vägen, men mig lockade sångarskarors röster och blommorna; jg fick ett par negrer med mig och vandrade in bland träden. Vegetationen var ganska rik, ehuru på sina ställen sanden var blottad; der och hvar stod en negerkoja, utanför hvilken ett och annat dussin barn solade sina svarta, nakna kroppar. Först när solen gick ned, hann jag upp vännerna, hvilka imedlertid gålt och filosoferat ibland bomullsbuskarne. Det var likväl nu för sent och för mörkt till vidare betraktelser, ty natten har i dessa länder ganska brådtom att med sin svarta hand sopa bort hvarje spår af dar, och sedan vi tändt våra Cigarros, lade vi oss i palankinerna och negrerna satte sig i lunk med sina dyrbara bördor. Afståndet emellan de tvenne plantagerna var omkring 3 mil; men hela tiden färdades våra bärare i oafbruten lunk och utan att andas tungt. Det var en rätt pittoresk färd: negrerna talade hela tiden på ett för oss obegripligt språk; stundom möttes en svart, hvars tysta, framglidande form i mörkret knappt kunde urskiljas, men hvars gnistrande ögon tillkännagåfvo nifvet och hvars bugning och klingande buena noche! sade, att det var en menniska. Stjernorna glindrade skarpt och näsa, som alltid melian tropikerna, nattvinden susade i topIparna bland kokospalmerna, eller pladdrade i mimosa-buIskarna, och gnistrande framflögo eldflugorna, uppjagade af negrernas steg och prat. . Under natten hördes ett starkt tjut, än åt ett, än åt ett annat håll; men som jag förmodade det vara hundar, så brydde jag mig ej vidare derom; men dagen derpå, när jag kom ut, fick saken ett annat utseende, ty spår syntes af tigrar, som under natten vandrat kring huset och hållit den omtalta serenaden. Under denna morgonpromenad besöktes flera plantager, ehuru öfverhufvud taget bomullen ej odlas till någon be