Aftonbladet – 31 mars 1847, sida 2

kan man icke vara oviss om deltagarnes verkliga mening, eller prata om deras okunnighet, då hvarje okunnighet, då hvarje punkt blifvit noga öfverlagd. En förening verkar oupphörligt, uppmuntrande inom, lifvande utom sig; hon utbreder sig småningom i allt större kretsar, träder i förbindelse med andra föreningar, omfattar stutligen hela landet och gör öfverallt sin öfvertygelse till den allmänna; men skulle ock, i följd af landets beskaffenhet, sådane föreningar icke öfverallt kunna bildas, så är detta icke heller nödvändigt, då en förening verkar vida utom sin krets, upplysande och påstötande. Sedan alla frågor blifvit noga undersökta och förhandlingarne framlagda för allmänhetens ögon, må man då samla petitioner och lemna alla, som icke kunnat bevista öfverläggningarne, tillfälle, att understödja deras resultat. Subskribenterne böra då fullkomligt känna, hvad de underskrifva, och de motiver, som ligga till grund för förslaget. Om äfven alla föreningar icke komma till samma resultat, så betyder detta mindre; ty sedan alla förslager blifvit inlemnade till statsmakterna, och tillika hvart och ett af dem gjort sin behöriga verkan på opinionen, understödt af brochurer och tidningar, i. m.; så visar sig den underbara makten af allmänna opinionen, hennes hänförande verkan på alla sinnen, eller den, att äfven reformens motståndare känna inom sig, hvad hon fordrar. Det är således utomallt tvifvel, att en rådslående församling, som vili följa denna röst, äfven skall finna dess rätta mening. Föreningar äga slutligen i det afseende stort företräde framför petitioner, att de ingifva aktning och — hvarföre ej utsäga ordet? — fruktan. Man trampar utan bäfvan på en petition, som endast kostat subskribenterna mödan att underteckna sina namn, och behöfver icke heller befara någon särdeles harm å deras sida. Ty ingenting tyckes för en svensk fordra mindre eftertanka eller synas obetydligare, än att skrifva sitt namn äfven under vigtiga dokumenter, tack vare våra förträffliga kreditlagar och mänga diskonter. Man kan i detta fall med goda ord få honom till hvad som helst. Men inlemnas petitionen af en förening, hvars medlemmar nedlagt mycken kostnad och arbete på dess författande, och som derigenom gifvit bevis på sitt sanna intresse och sin allvarliga vilja, att icke släppa efter, så vågar man icke behandla deras ansökan så der cavalierement. Man betänker åtminstone förut följderna af sitt steg, och kan då komma på allvargamma tankar nog. Hvarje menniska, som bestämdt vet hvad hon vill och som visar beslutsamhet och ihärdighet att genomdrifva sin vilja, imponerar på andra, men ett folk eller pluraliteten af ett folk, som är i samma kathegori som denna enskilda, är i sanning oemotståndligt. I sammanhang härmed kan äfven följande yttrande, pag. 65, förtjena nämnas: Förliden riksdag sammanträdde flera bland landets utmärktaste män till ett sällskap, hos allmänheten kändt under namn af reformvännernas förening. De utarbetade ett förslag, hvars värde vi icke här vilja bedöma; men sedan de väl fått sitt banår färdigt och första chocken misslyckats, skingrades hela skaran, såsom agnar för vinden. Vi hemställa ill dessa herrar, om det var välbetänkt gjordt, att ;å handlöst lemna sin älskling på bara backen. Föetaget kan likväl så till vida blifva följdrikt, som det visar huru en centralpunkt för nu föreslagna föreningar kan och bör åstadkommas. Frisinnade riksdagsmän, som redan visat sig vara folkets män ch redan förvärfvat dess förtroende, äro, framför undra, kallade att träda i spetsen för dessa förenin-! sar, och att såväl inleda som bibehålla förbindelsen mellan dem. Det följande går ut på att närmare angifva öremålen för föreningarnes verksamhet; men let skulle göra denna artikel för vidlyftig att lemna flera utdrag; det lilla vi citerat utur de 76 sidor afhandlingen innehåller, torde vara nog för att gifva läsaren anledning att sjelf söra närmare bekantskap äfven med det öfriga. Äfven vi dela den tanken, att med den vändning representalionsfrågans behandling inom komnitten nu tagit, hvilken för närvarande lofvar ntet annat än en felslagen väntan, blir det nationens egen pligt, att på ett mera positivt och synligt sätt, än hiltills, deltaga i reformens ssk, medelst något allmänt uttryck af allmänna tänkesältet, och det medel förf. uppgifvit, öfver;nsstämmer i detta fall fullkomligt med hvad Aftonbladet ofta förut antydt och framhållit åsom någonting fördelaktigt utmärkande uti sngelsmännens seder, hvilkas exempel i så många all, rörande det offentliga lifvet, kan tjena till mönster, nemligen den offentliga öfverläggnnsens verksamhet vid frivilliga och offentliga möen. Vi äre också öfvertygade, alt en stor pluvalitet af den bildade allmänheten instämmer i amma tanka, och gerna skulle biträda vid dess verkställande, blott den första ovanan och blyg-!