Aftonbladet – 31 mars 1847, sida 2

gos in, sattes till, brassades i minuen, men rätt som det var kändes stöt på stöt, masterna darrade och folket kastades från sina platser, rodret hoppade upp en half fot, och snart låg löskölen akter ut. Knappt var det gjordt förr än skeppet stod fast och långsamt vände sidan mot vinden och bränningarne. Då gällde det! bramseglen loss! kommende:ras det, de falla, skotas hem, skeppet sliter sig löst från refveln, skjuter upp i vinden, och kastar ännu en gång skummet från bogen, på det fria gungande haf. Nu styrde vi för Mosambik för en dubbelrevad märssseg :Iskulije. Vinden mojnade dock snart a, och på ett par dagar kommo vi blott några få mil. Under tiden fångades en vacker haj (Squ. Carcharias) ehuru helt liten, 21, aln lång. Dolphyner höggos flera med ljustret och grampus (Delph. Orca) syntes på afstånd hvälfva s:n digra lekamen bland vågorna. ÄAndtligen den 20 April inlupo vi i Mosambiks präktiga hamn, der vi befunno oss i sällskap med ett engelskt skepp, som stött på i Mosambiks-kanalen, 10 portugisiska briggar, hvaraf en örlogsman, samt en hel mängd arabiska barker. Under en veckas t:d lemnades mig bevis på det der rådande osunda klimatet, ty jag var så länge qvarhållen om bord utan att kunna uträtta något. Den 26 April på aftonen, just vid solnedgången, hade några af jungmännen smugit sig ned öfver bord på kettingen lör alt bada. Så snart det märktes, kallades de upp; och alla utom en kommo genast. Denna var ett temligt långt stycke från skeppet, och just då han skulle vända om dit, gaf han till ett ångestrop och började häftiga rörelser i valtnet. Vi sågo honom tydligt vältra om med en stor haj, och när kampen slutat, skrek han under det han sam mot skeppet: En haj tog benet af mig Andra styrman hade i detsamma hunnit till honom i båten, men fick honom liflös ombord; ty hajen hade ajtagit benet inda upp under höften, ungefär 4 tum från lirbenshufvudet. Han var och blef död, och begrofs dagen derpå, hvarvid ifver hälften af be:ällningen följde honom till hans hviloum bland vaggande palmer. En dag kom en båt långs sidan, bemannad med negrer. ör att föra de af oss, som önskade det, tvärtöfver viken ill Cabeceiras, elt landtställe, tillhörigt signor Nobre, en köpman i Mosambik. Doktor M., L. och jag begålvo oss istad, ledsagade af en svart herre såsom värd och tolk. Vid indra stranden kunde båten, i anseende till det låga vattet, ej taga oss ända intill land, utan en hop negrer buro ss 3 å 400 alnar i palankiner, samt nedsatte oss bokstaf