Aftonbladet – 22 mars 1847, sida 2

biträda vid sakramenternas utdelande och vi funno oss så ensamma i prestgården.n Välkomna, som solsken på en vinterdag. min kära Kate, min goda mor och min yra lilla systerdotter, yttrar sir Allan. Jag är verkligen förtjust att få se er alla, utropar lady Sinclair. Detta är en lycklig dag, säger i sin ordning signora Altiero. Hurra! hurra! hurra! skrika barnen. Låt oss bjelpa dig att taga af shawlen, min goda Mor,, säger baroneten; du har just nu kommit till den ålder, då du skall dyrkasaf familjen. Innan ni kom, talade vi om alla de skäl vi hade att vara nöjda med vår lott, och er ankomst har lifvat intrycket deraf. (Tyst, barn! Tag hit d:n stora bibeln, Johnny.) I morgon fyller jag trettiofem år, och jag har sett nog af verlden för att blifva öfvertygad om, att denna bok (han lägger vördnadsfullt sin band på bibeln) innehåller den stora hemligheten om all sann lycka. Jag har sett den arge i stor makt höjande sig som ett grönt hafsträd, likväl så dog han, och ve! Han var intet. Det är godt för oss alt hålla oss till Gud. Läsare, har du någonsin betraktat en huslig målning, som är så sannt skön, som så ljuft utvecklar det herrliga idealet af samfundsföreNing, och som så rörande lägger i dagen de idlare känslorna, som förena de skapade va:elserna med deras Fader, Skaparen, som då! lu sett en far, omgifven af sin maka, sina barn: ch sina slägtingar offra på familjealtaret mor-; oneller sftonoffret, bestående af bön och lof? SLUT.