Aftonbladet – 22 mars 1847, sida 2

jutan tvifvel med beredvillighet skola gå Eders Kgl. Maj:ts höga samt mot alla medborgare välvilliga afsigter till mötes, enär desse upplyste representanter af ett fritt folk ej lära tveka att följa den riktning till fördragsamhet och samhällighet, hvilken, såsom vi ofvan sökt visa, pågår bland alla Europas civiliserade nationer samt äfven alltmer och mer röjer sig uti vårt fädernesland. Afven inom den ekonomiska lagstiftningens område finnes ett och annat stadgande, som är stridande mot den af oss efterlängtade likställighet inför lagen, och då undanrödjandet af dessa hinder beror af Eders Kongl. Maj:t allena, våga vi i underdånighet hoppas, att Eders Kongl. Maj:t måtte upphäfva de inskränkande vilkor, hvilka i Kongl. förordningen den 24 September samma år förefinnas, i afseende å bosättning hvarheldst i riket, å köp af fast egendom på landet, samt å deltagande i vissa kommunala befattningar, om ock med bibehållande af jäf i och för de kyrkoärenden och religions-undervisningen rörande frågor. Tryggt förlitande oss på Eders Kongl. Maj:ts ädla tänkesätt och nådfulla benägenhet att uppfylla dess undersåters billiga önskningar, emotse vi med hoppfull förtröstan den af samtliga dessa(lagförändringar beroende likhet inför lag med landets öfrige befolkning. Skulle dock Eders Kongl. Maj:t i nåder finna tidsförhållandena vara sådana, att ett villfarande af vår underdåniga begäran om deltagande i nationål-representationen möjligtvis kunde öka de redan nu utan tvifvel nog stora svårigheterna vid lösandet af frågan om dess snara ombildning iöfverensstämmelse med det allmännas önskningar och intressen; då äro visserligen dessa intressen de öfvervägande, och vär medborgerliga pligt manar oss att inskränka vår ansökan till de öfriga politiska och medborgerliga rättigheter, om hvilka vi här i underdånighet anhållit, i det tillitsfulla hopp, att till vinnande af dem intet hinder torde möta. Nådigste Konung! I nära tvåtusende år hafva våra förfäder rönt otaliga lidanden och förödmjukelser, under de förföljelser, som på ett så ovanligt och eljest i verldshistorien oerhördt sätt utgått från vilda, eröfringslystna folkslag, under råa tiders hedniska mörker, för att sedermera under hvarjehanda former fortsättas äfven af samhällsordnade, civiliserade och i öfrigt fredliga nationer. Länge hafva Christendomens egna läror förgäfves bjudit fördragsamhet och rättvisa, samt dess ypperste, ädlaste och upplystaste män sökt att blidka hatet och tillrättavisa de fanatiska opinioner, som i judendomen skådat något värre och samhällsvådligare, än i alla andra religionsskiljaktigheter. Efterhand har dock ett bättre tänkesätt utbildats. Man har insett villfarelsen och funnit grundlösheten i det blinda hatets föregifvanden; man har vant sig att steg för steg låta upplysningens sanningar och samhällslifvets erfarenhet verka till mildring i de hårda undantagsstadganden, hvilka de Mosaiske trosförvandterne varit underkastade. Stora nationer, mönster för såväl intellektuel som materiel verksamhet, hafva uttagit, eller stå redan färdiga att uttaga det sista steget till godtgörande för framtida generationer af seklers oförrätter mot fäderne. Icke må Sverige blifva efterstående i denna vyerlåshandling af rättvisa och klokhet. På Eders Kongl. Maj:t beror att pröfva vår underdåniga begäran, och om den i nåder godkännes, att med det förtroende, hela Svenska folket hyser till sin konungs upplysta och högsinnade tänkesätt, mäktigt gifva riktning åt dessa tidens sträfvanden för förening af allmän fördel med hvarje billigt erkännande af menskliga rättigheter. Vi nedlägge derföre, med tillförsigt, denna vår välfärdsangelägenhet i Eders Kongl. Maj:ts händer, förvissade, att, om den efter vår önskan kan afgöras, sådant skall blifva till ett älskadt fosterlands sanna nytta och till våra medborgares, med vår egen oskiljaktiga, ära och fördel. Vi inneslute samtlige svenske undersåter af den Mosaiske trosbekännelsen i Eders Kongl. Maj:ts nådiga hägn och beskydd, försäkrande om den djupa undersåtliga vördnad och tillgifvenhet, hvarmed vi fram härde, Nådigste Konung! Hg 7 Eders Kongl. Maj:ts ; Underdånigste tjenare o H undersåter. Mosaiske församlingens i Stockholm föreståndare: ÅA. L. Lanm. L. Mcijersson. M. A. Jacobsson. I. Assur. J. Levertin. D. M. Lublin. Mosaiske församlingens i Götheborg föreståndare: L. E. Magnus. Isaac Leman. H. I. Heyman. Mosaiske församlingens i Norrköping föreståndare: Jae. Philipson. A. LE. Soldin. D.J. Davidsson. EN VACKER FILANTROPISK FÖRENING. I Wermlands tidning läses följande: Bland nyheter torde förtjena nämnas att borgmäctaran hare KF MALA. I os a