Aftonbladet – 20 mars 1847, sida 2

gon valuta, helt enkelt är pligtig att.dem återställa, hvartill jag äfven redan skriftligen förklarat mig när som helst villig. Ått mine vederparters ombud lägger mig sådant till last, och vill liksom tvinga mig att göra anspråk på samma dokumenter, är för mig oförklarligt. De kunna icke ens gå i liqvid, enär hans exc. sjelf eller bans sterbhus är den, som skulle inlösa desamma, i fall de i min band innehade egenskap af pant. De enda-så beskaffade hypoteker jag har att redovisa äro således hr envoyen af Nordins revers af den 4 Oktober 4843, å 6000 rdr samt de fyra af Adam Falk utgifne och uti fastighet i Westervik intecknade, å tillsammans 4400 rdr: bko. Af dessa har den förra under rättegången inÖutit och kommer följaktligen vid slutliqvid att afdragas å min i eonto-kuranten salderade fordram 11,934 rdr 12 sk. ö rst. Af hvad jag nyss haft äran anföra, behagade högtärade rätten vidare finna, att den i credit anmärkte förbindelsen å 3000 rdr utgör en afbetalning å min i debet upptagne fordran, tillkommen derigenom att: samma revers blifvit hos annor man belånt och de erhållne medlen af mig för hans exc:s räkning uppburne. Vidkommande härnäst de omtvistade aktierne, så får jag ödmjukast åberopa den redan af mig i afseende på dem såväl skriftligen som muntligen afgifne förklaring. För att ådagalägga det värde, hvartill de vid försäljningen upptogos vid den tid, de finnas i min: räkning sterbhuset krediterade, och äfven efteråt, sedan samma räkning redan blifvit hrr utredningsmän tillställd, får jag åberopa dels det förut af mig till högtärade rätten ingifne bevis af stadsmäklaren Hamrån, dels bilagde skriftliga intyg af hr grosshandlanden J. F. Sederholm. Rörande ombudets uppgift om ett annat förhållande härleder sig från ett uppenbart missförstånd. då han med det pris, hvarfill han uppskattar aktierne, tydligen afser icke tiden, då de af mig godtgjordes, utan då det af vederparterne omförmälde, från Hamburg långt efteråt erhållne köpeanbud inkommit, hvarom jag tror kärande-ombudet skall erhålla den bästa upplysning, i fall han i detta afseende behagar rådfråga sina egne hufvudmän. Slutligen anhåller jag, det högtärade rätten måtte tillåta mig med några ord besvara de af kärandeombudet framkastade insinuationer om mindre ärligt förfarande å min sida, så mycket mera sårande, som mine vederparter, herrar utredningsmännen sjelfve, vid mundtliga meddelanden förklarat sig ingalunda hafva med denna rättegång åsyftat någon chikän emot min person eller karakter. Jag har nekat till den mig gjorde beskyllningen, att hafva förskingrat pant, emedan jag icke begått en sådan förbrytelse; och icke lärer det vara min pligt, såsom tilltalad, att bevisa, det beskyllningen är ogrundad. de ifrågavarande aktierne var inbetaldt 10,000 rdr bko. Jag erhöll för dem och godtgjorde i min räkning en dubbel summa, och detta pris var, enligt ofvan åberopade bevis, det högsta som då kunde erhållas. Den utom all mensklig beräkning liggande, sedermera inträffade händelsen, att dessa aktier ytterligare stego i värde, kan vid ett sådant förhållande icke läggas mig till last, helst jag, om motsatsen händt eller aktierne fallit, icke kunnat väcka något anspråk mot sterbhuset för skillnaden emot hvad jag godtgjort. Men icke dessmindre har jag, enligt hvad jag förut anhållit få med vittnen; styrka, låtit, så snart jag fick veta att hrr utredningsmän önskade få dessa aktier, tillbjuda hr grosshandlaren Bergman så många han deraf önskade, ja ännu flere, till samma pris, som jag godtgjort sterbhuset. Denna omständighet, som icke ens blifvit å vederdelosidan besvarad, inverkar visserligen ej på saken, men det är, såsom jag förut haft äran anföra, af skyldig aktning för domstolen, som jag ansett mig böra den framställa. Jag öfverlemnar med full tillförsigt min sak til en rätt is domares pröfning och upprepar slutligen, att i fall, mot förmodan, sterbhuset skulle anses berättigadt att aktierna återfå, jag kan dem när som helst in natura aflemna. Stockholm d. 49 Januari 1847. Johan Holm.n Efter uppläsandet af dessa handlingar yttrade hr häradshöfdingen Möller, att han förbehölle sig att framdeles få styrka, att aktierne, vid den tid de för-såldes af stadsmäklaren Holm, kunnat af käranderne afyttras utöfver al pari. Härefter framställdes ytterligare till besvarande af vederbörande följande frågor: 20:0 Hvilket var det tillfälle som först efter hans excellens baron Nordenfalks död yppades för Holm att kunna för aktierne godtgöra ej mindre än tjugu tusen riksdaler banko eller femtio procent utöfver det värde, hvartill de vid emottagandet blifvit uppförde; och underrättades ej sterbhuset derom, innan Holm begagnade samma tillfälle? Härpå svarade Holm: I början af April månad nästl. år, och jag ansåg mig ej behöfya underrätta hans excellens baron Nordenfalks sterbhus om försäljningen af aktierne. 21:0 Menas med detta sednare antingen reversbeloppet trettontusen trehundra trettiotre riksd. 46 sk. banko eller aktiebeloppen? I anledning häraf svarade Holm: Jag menar reversbeloppet. 29:0 Medgifva käranderne, att aktierna, då de af