Aftonbladet – 20 mars 1847, sida 2

Min afresa var icke frivillig. Hvad menar ni? Ått jag drefs om bord på ett kaparefartyg, belastades med kedjor och b-handlades som ett oskäligt djur.o ,Hvilken bedrog er?n Jag skall förtro er det, min goda gumma, jag kommer ihåg er huldhet. Jag blef lurad af markis di San Giusto. Ah! Den lönnmördaren! Jag visste, att om något ondt hade händt er, så var det genom honom. Har ni sett honom sen ni kommit hit? Nej, jag är i besittning af papper, som, om rättvisan går sin gång, skola fordra hans lif.p pVerkligen. Lyssna då på mig. Men, innan jag förtäljer er min berättelse, så följ mig till grottan strax bredvid här, der jag bar min ensliga boning hos örnarne och stormen., De gingo ungefir ett hundra steg till ett märkvärdigt rum, danadt af naturens hand, midtibland klipporna. Det var beläget just under den högsta udden och liknade ett gigantiskt stentält med kägelformigt tak. Alla klipporna rundt omkring voro nakna, ty det var en kall region. Den svaga brodden qväfdes så snart den kommit öfver jordytan. Ingången till grottan utgjordes af en serie ofantligt stora trappsteg, af elementerna oregelbundet uthuggna i klippan, som var af en nästan fullkomligt oval form. Det var ett mycket vildt ställe, och det tycktes som naturen i sin höga storhet satt på bergets topp och rynkade sin panna vid åsynen af konstens ringa verk der nedanom. De inträdde i grottan. Allan satte sig på en slenbänk och såg sig omkring. Det inre rummet skiljdes från det yttre genom en skärm och tycktes begagnas till sängkammare. Stora förhängen af sorgfälligt gjorda tapeter, hängande på väggarna, gåfvo grottan ett utseende af värme och beqvämlighet. Tvenne porträtter hängde midtemot hvarandra; det ena föreställde en man