Aftonbladet – 19 mars 1847, sida 1

Brasilianaren, som var en lång och stark man, kullkastade snart sin angripare, hvars onaturliga styrka blifvit helt och hållet uttömd i hans häftiga rörelse, och, läggande honom i jernsängen, fastband han honom med ett rep vid sin plats. Nu, sade mannen ganska lugnt, sedan dessa förberedelser äro tagna, kunna vi skrida till verket. Mitt guld! Ni har röfyvat mitt guld!s skrek Allan i vanmäktigt raseri. Skulle ni vilja göra mig den tjensten och omständligt berätta allt, unge herre?, Mitt guld! mitt guld! Tvåtusen dollars! Jag har ingenting hört om nämnda summa, inge h rrex Mörda mig! af barmhertighet mörda mig! Men gif mig först ett glas vatten! O, mörda mig . Nej, icke alldeles det; men vi kunna kanke till och med gissla er, om ni serskildt önskar det.n Hela jernsängen skakade, när Allan i dödsingest stretade alt komma lös. Han blef nu emnad allena. O!s mumlad : han för-sig sjelf, i hvilket lände befinner jag mig icke! Förnedrad! tillntetgjord! OO! hvad skulle min mor väl säga, mn hon visste allt? Eller hvad skulle Kate äga? Och hvad skulle Isabella säga? En drinare, och en spelare! Och hvad skall jag säga Scott? Jag har icke mera några penningar, ch alltsedan jordbäfningen har han icke haft några! Vi skola hegge bliva kastade i fängelse I