afskaffa deportationssystemet. Lord Grey har framlagt regeringens plan till reform i fängelseväsendet, i hvilken plan detta afskaffande utgör ett drag. I stället för deportation träder ensamhetsfängelse på längre eller kortare tid. Vi återkomma framdeles till detta ämne. Underhuset sysselsatte sig med b.viijandet af anslagen för artilleriet. De gingo inalles till 2,679,157 . Hela artilleriets personal, befälet inberäknadt, stiger till 42,392 . OConnell hade lemnat London, för att andas hafsluften. Hans intellektuella krafter skola vara mycket sjunkna, och man tror ej att han mera kommer att deltaga i det politiska lifvet. TYSKLAND. l Oroligheterna i Mänchen hafva förnyats. Den 3 dennes samlade sig några hundrade studenter, till hvilka slöto sig en mängd lärgossar, folk från förstäderne och andra, hvilka kl. emellan 3 och 4 på e. m. drogo till det hus på: Theresiegatan, der Lola Montez bor; Der ropades pereat! skreks och larmådes. Då en afdelning af gensdarmeriet nalkades, gingo studenterna sin kos, för att undvika arresteringar... Men de öfriga stannade qvar, och började. slå in Lolas fenster-rutor. Denna manhaftiga. dame, hvars beteende ovilkorligen påminner om stallet, ställde sig i ett öppet fenster,, drack de på gåtan varandes skål ur ett champagneglas, kastade slängkyssar åt dem och ibland stenar, dem hon grep i flykten. Iallas åsyn laddade hon sina pistoler, lade knallhattarne på och hotade att skjuta i högen, hvilket en karl, som var hos henne, dock hindrade henne ifrån. Omkring kl. 7 om aftonen anryckte äntligen militär till stället och rensade gatan, hvarvid några personer skola blifvit sårade, :Folkmassan hade nu ökats till flera tusen, hvilka drogo till det kungliga slottet, der vivatrop uppstämdes för Drottningen (ryktet att hon rest till Wien var :ogrundadt) men många skymford utöstes emot en annan persomp. Flere fenster-rutor inslogos. Några personer arresterades. Den följande dagen spärrademilitär alla tillgångar till den gatan, der Lola Montez bor, och vakt stod uppställd utanför hennes boning. De sista underrättelserna från. Mönchen af d. 8 nämna ej att något tumult de följande dagarne efter d. 3 der förefallit. Det talas mycket om, att de akademiska föreläsningarne i Mänehen komma att inställas, studenterne följaktligen att resa hem, och universitetet att helt och bållet omorganiseras. Den a!skedade ministern von Abel har blifvit nämnd till Bäjersk minister vid hofven i Brässel och Haag. Fiere af dem som arresterades i Mänchen vid gatupploppet d. 4 dennes hade blifvit lössläppta, men en hop dömda till korta fängelsestraff på 6 å 8 dagar. Preussiska kabineltet bar i Wien meddelat sitt förslag till en för hela Tyskland gemensam tryckfrihetsförordning. Den har till grundsats censurens afskaffande, men naturligtvis högst stränga straffbestämmelser för tryckfrihetsbrott. Furst Metternich vill icke höra talas härom, utan tillbakavisar bestämdt de preussiska förslagen. ITALIEN. I Rom väntade man den 22 Februari H. K. H. Prins Oscar, på besök från Neapel. Schekib Effendis ankomst såsom turkiskt sändebud hos påfyven troddes åsyfta äfven andra angelägenheter, än blott en lyckönsknings-ceremoni. Såsom vigtigast deribland för den katolska kristenheten omtalades att påfliga konsuler hädanefter skulle anställas i åtskilliga turkiska städer, för att taga katolikerna i Turkiet under sitt omedelbara hägn. — Ehuru rågon mission från sultan till påfven icke förut finnes omförmäld i häfderna, erinrade man sig dock att Bajazet skickat ett ombud till Innocentius VIT, år 1490; men ändamålet dermed var hvarken något erkännande af pilliga stolens myndighet, eller afslatandet af någon vänskapstraktat, utan blott att söka påfvens bemedling för utlösningen af Bajazets bror, Zizim, hvilken hade råkat i fångenskap hos Riddarne af Jerusalem. — Öfver förloppet vid Schekib Effendis audiens hade man nu omständliga underrättelser. Schekib begynte med den förklaringen, att hans herre, sultanen, hade med största tillfredsställelse förnummit H. H:s upphöjelse på den pifliga thronen; och fastän några serskilda vänskapsförhållanden icke hittills ägt rum emellan den höga porten och den heliga stolen, delade storherrn den allmänna glädjen öfver H. H:s thronbestigning och hade uppdragit talaren att å sultanens vägnar uttrycka hans uppriktigaste och lifligaste välönskningar. Sultanen begagnade allvarligt denna lyckliga händelse, för att komma i omedelbart förhållande