Aftonbladet – 16 mars 1847, sida 2

ighet, äckel, qväljningar, hufvudvärk o.s.v. Kännvarast var illamåendet om morgnarne, straxt efter ippstigningen och innan någon rörelse tagits i frika luften. Läkare rådfrågades; men i förstone unde icke eller han göra sig reda för den opassighet, som så plötsligt börjat hemsöka de annars å friska familjemedlemmarne. Slutligen föll dock hans misstanka på de tapeter, med hvilka ett par um, hvari patienterne sofvo, voro beklädde. Prof 1 dem skickades till Chalmerska slöjdskolan, med begäran, att undersökning på kemisk väg måtte i dess laboratorium anställas, för att utröna, huruvida den gröna färg, hvarmed de voro tryckte, innehöll arsenik. Denna begäran blef genast, med vanlig beredvillighet, efterkommen, och vid analysen beannos begge de grönfärgade tapetprofven innehålla: stora Grantiteter af nyssnämnde metalliska gift. sedan denna underrättelse erhållits, blefvo naturigtvis de förderfliga väggprydnaderna genast nedifne och andra tapeter, i hvilkas färgblandning arenik icke ingår, i deras ställe uppsatte, och från len stunden förmärktes icke det ringaste af det ilamående, för hvilket åtskilige af husets folk förut: varit blottställde, när de hvilade i de rum, der de gröna tapeterne befunnos. Äfven meddelas utur Annalen d. Staatsarzneykunde upplysningar i samma ämne af professor amelin, samt utur Med. Verein Zeitung för sisth. ir af doktor v. Basedow, som bestyrka faran af dyika färgämnens användande och nödvändigheten att lldeles borttaga dermed bestrukne tapeter, emedan let ej hjelper att öfverklistra dem. Det är i synverhet de lifliga, gröna färger, som beredas genom öreningar af ättiksyrad kopparoxid och arseniksyra, samt det så kallade Kejsargrönt och Scheelesgröntn, som anses farliga. ere