Aftonbladet – 11 mars 1847, sida 2

Ja, det försäkrar jag er. Den ideen är helt och hållet min egen. Det är endast ett ovanligt, tillfälligt sammanträffande, eller hvad? Jag anser det på intet vis som ett tillfälligt sammanträff.nde. Det är ingenting tillfälligt der vid lag. Der finnes en orsak — n god orsak, och den ligger i den öfverensstämmelse, som finnes mellan ert snille och Venusias bards.n Ni är en logiker, San Clare — en rigtig logiker. Jag undrar om jag icke skulle kunna skrifva poesi! Hvad jag är för en narr, som aldrig har försökt det! Jag skall göra ett försök just nu. Drick ur ert vin, min bästa vän. Den beliga jungfrun har skickat er till mig. — Francisco! hit med penna, bläck och papper! Hvad stirrar du på? Skynda dig! Herr grefve, sade Francisco, när han kom tillbaka, det finnes inga skrifmater:aler i hela buset, utom de som tillhöra hofmästaren; han har gålt till Palermo, och hans rum är läst. Gått till Palermo! Efter hvad? Gått till Palermo! Så här sent? Jag blir slutligen tvungen att afskeda det dumbhu vudet. Gå din väg, Francisco! (Till Allan): ,Ack! ni ser nu, San Clare, alt snillet aldrig är utan sina sviårigheter. De största dammar resas motde starkaste strömmar. Ja, signor, och de starka strömmarna bryta dem, i det de svälla framåt i sitt mäktiga lopp. Äfven så skall detta hinder vika. Fårjag ringa efter en kopp blanksmörja? Som ni vill. Jag känner poesi i alla mina ådror. O, alt jag så länge . skulle hafva varit okunnig om hvad jag är skyldig verlden! Befall mina tjenare, som ni skulle befalla edra egna. (Till betjenten): ,Francisco! passa upp signor San Clare. Allan: Skaffa mig en kopp blanksmörja och en gåspenna.n Francisco: ,Det är alliför ledsamt, signor, att det icke finnes några gåspennor i hela huset.