Aftonbladet – 11 mars 1847, sida 2

lömd att icke få hafva något annat intresse, än att; inder ett lif af ständig oro, oafbrutna bekymmer ich ringa lön med gladt mod söka gå till mötes en ilderdom — om han uppnår någon sådan — hvarsl ott är stigande fattigdom, i mån af praktikens afagande. — Om mången läkare dock, när kriget ut-: yröte, skulle anse sig böra gå in vid armeen, för att. lerigenom gifva en skyldig gärd åt fosterlandet, så Irabbades nu åter de hemmavarande medborgarnel if det missförhållande, som vi anmärkt vidlåda vårl lotta, att nemligen sakna sin behöfliga läkarevård. — Nej, man fick kanhända än en gång skicka till) Tyskland efter fältskärer och än en gång se repete-l ade de förra sjökrigens efterlemnade fasor. På samma grund som det är nödvändigt att lanlet äfven under fredstider bekostar sig en armå,l Då samma grund är det ock nödvändigt att denna armå äfven under freden är försedd med läkare, som aflönas så, att de kunna finnas vid lif när kri-! get erfordrar deras tjenst. Vi hafva kanhända alltför länge uppehållit oss vid! en fråga, som till följe af sin egen natur borde ligga så klar för alla, att ej många ord behöfde spillas) på densamma, och begifva oss vidare i granskning af några ämnen, dem vår författare hufvudsakligast fästat sin uppmärksamhet vid. Till följe af den omständigheten, att läkare förl tillfället blifva kommenderade ur fältläkarekorpsen, för att göra tjenst såsom uppbördseller underläkare, då något af örlogsfartygen skall gå ut på expedition, att dessa läkare merändels äro helt och hållet främmande för den befattning man sålunda ålägger dem, och äro boende för det mesta långt bort ifrån flottans station, uppkomma några missförhållanden, hvilka vår förf. sid. 34—35 har anmärkt. Det blifver för den merändels i sednaste laget kommenderade uppbördsläkaren en sådan brådska, då han väl har hunnit ankomma till stationen (hvilket ofta först inträffar, sedan fartyget redan ligger segelfärdigt på redden), att han knappt hinner taga någon kännedom om den uppbörd, för hvilken han skall axsvara. Vi tro oss med godt samvete kunna säga, att med all den ordning och förträfflighet, som ända till de minsta detaljer är rådande på våra örlogsfartyg, har man varit blind, eller icke velat se på en sak, hvilken dock är af betydlig vigt för hela fartygets besättning; och denna sak är sjukvården ombord. Allt annat har man år ifrån år förbättrat, allt annat vidmakthålles, vårdas och putsas med en noggrannhet, som för mången skulle synas öfverdrifven; men de föremål, som icke stå i direkt förhållande till det militäriska intresset, t. ex. sådana som angå sjukvården och läkarebefattningen, dem sätter man sig öfver — bill dess de behöfva anlitas, då man j glömmer att fordra de lyckligaste resultater af deras användande. Det förtjenar således anmärkas, att man på korvetterna icke har brytt sig om att draga försorg om ändamålsenlig plats för medikamentsförrådet, utan nödgar läkaren att åtnöja sig med några lådor förom underofficerarnes hytter, hvilka lådor icke medgifva så mycket utrymme, att medikamenterna kunna placeras i någon ändamålsenlig ordning; utan blifva de instufvade alltefter kärlens och paketernas storlek, det ena ihop med det andra, så att ett medel, som kanske behöfver begagnas under första dagen af expeditionen, icke igenfinnes, förr än — närmare expeditionens slut. Med dessa lådor, hvilka, i förbigående sagdt, gjorde referenten långt mera bekymmer än hela sjukvården under hela den 44 månaders långa expeditionen, under hvilken han tjenstgjorde som uppbördsläkare, vilja vi icke vidare upptaga rummet i dessa blad, än att blott anmärka om dem, att de möjligtvis duga till att sitta på för båtsmän och matroser, men icke att deri förvara ett ordnadt medikamentsförråd. Förf. har icke uraktlåtit att fästa uppmärksamheten på det nu omnämnda missförhållandet, och det vore önskvärdt, att någon ändamålsenlig förändring häri skedde. Han har derföre föreslagit, att man skulle för-om främsta hytten uppsätta ett halfrundt skåp för medikamenterna; och detta förslag anse vi synnerligen förtjena vederbörandes uppmärksamhet, såsom varande på en gång ändamålsenligt och lätt att utföra. Vid utrustningen af ett fartyg skulle en sådan liten förändring vara en småsak att tillvägabringa, men denna småsak skulle under hela expeditionen lända läkaren till mycket gagn och göra möjligt för honom att hålla reda på sina medikamenter. En förändring tarfvas ock högligen i afseende på en stor del af sjelfva medikamentsförrådet, så att det blefve lämpadt mera efter den nyare medicinens fordringar; hvarvid utan tvifvel åtskilliga af de medel, som nu medföras på expeditionerna, kunde gå helt och hållet bort, eller utbytas emot andra, som af sednare tiders erfarenhet vunnit burskap framför dessa. Härefter öfvergår förf. till den frågan, hvar den ändamålsenligaste platsen på fartyget är för de sjuka, och föreslår att dertill bör väljas den så kallade piken, d. v. s. rummet längst fram i förn. Dock gör förf. sjelf nägra anmärkningar emot detta ställe, ehuru han anser dess fördelar mycket öfyverväga de fel, som kunna förefinnas hos denna plats såsom sjukrum. I ett särskildt kapitel, )om läkarepersonalen, har förf. fästat uppmärksamheten på den brist af ordinarie läkare för flottan, hvarom vi redan ofvanföre hafva talat. Förf. synes oss hafva gjort sin beräka arg a RT in er