Aftonbladet – 11 mars 1847, sida 2

Tala icke derom. Det är angenämt att meddela resultatet af sina forskningar. Det skänker mig nöje, S:n Clare. Ni är en bland de få känsliga unge raän jag råkat på mången god dag. Er godhet gör er partisk, signor., Bravo! Blygsamheten är en dygd. Jag beundrar er så mycket mera derför. Jag har alltid älskat blygsamhet. Lärdom och fåfänga äro helt och hållet stridande mot hvarandra — helt och hållet. Men ytlighet passerar nu för lärdom. Drick ur ert vin. Hvad tycker ni om anläggningan af mn gård ?, Den är vackert utförd. Hade ni icke Hocratii villa i Tibur för ögonen, när ni gjorde edra anordning:r? ,San Clare, gif mig er hand! Ni är brs skarpsynt för cdra år. Ni är den förste som gjort denna upptäckt. Huru roligt det är! — Min käre vän, ni måste verkligen komma och bo tillsammans med mig. I femtio år har jag sökt efter en själ som skulle kunna öfverensstämma med min. Nu först kan jag med sanning utropa: vonze! (ag har funnit!) Ni förvånar mig, signor. Har denna likhet icke blifvit anmärkt förut? Den måste hafva fallit en blind man i ögonen. Detaljerna äro kanske något olika, ehuru hvarje förändring endast förskönat; men det stora bela — Ja, ja, det stora hela! Är det icke en förvånande likhet? Nu skall jag tala om en hemlighet för er, San Clare — en hemlighet, som aldrig får YPp:s. Jag har alltid tänkt, att den gamle skalden och ag hade lika smak. Nu vet jag det. Jag har aldrig sett någon grundritning till villan i Tibur, och likväl ser ni, att jag har träffat likheten i det stora hela af min anordning. Det är förundransvärdt, alldeles förundransvärdt. Similes rationes similium! Är det verkligen sannt, signor, att ert lusthus icke är cn efterbärmning af Horatii?