Aftonbladet – 11 mars 1847, sida 2

(Insändt.) HANDELSFRIHETS-FÖRENINGEN I GEFLE OCH EN INSÄNDARE I POSTTIDNINGEN. Efter lång väntan har man ändtligen fått läsa fortsättningen af en i Posttidningen insänd ar: tikel, riktad emot ofvannämnda förening och handelsfriheten. Vi vilja undersöka i hvad mån denne insändare lyckas i sina bemödanden för prohibitismens heliga sak. Vi förbigå hans smakliga skämt öfver förening: ns okunnighet i mo-. dersmålet, äfvensom hans emot densamma riktade beskyllning för eiterapning, för att komma till hans bevis för sin sak. Insändaren säger sig ,utgå från den tanken, att inga andra grundsatser äro välgörande för ett folks hushållning än de, som befordra dess fördel. Då nu staternas tillstånd och lägen, t. ex. Englands och Sveriges, äro olika: så är det trolgt, att vinningens befordringemedel äro likaså. Detta är just hvad vännerna af fri handel alltid sagt. De hafva påstått, att då löndernas fysiska egenskaper äro så olika, så kunna de också ej vara bestämda för idkandet af samma näringsgrenar. Det är af denna anledning som svenska handelsfrihetsvänner hafva påstått, att, om ock England t. ex. finner sin räkning vid stenkolsbrytning, kattunstryckning eller andra manufakturer, så bör man likväl icke derföre på förhand antaga, att samma näringar äfven skulle befordra Sveriges välstånd, om de ej kunna bära sig utan serskildt skydd från statens sida. Förkestande all efterapning, borde således vårt land låta erfarenheten visa huruvida dessa näringsgrenar äro lika passande för oss som för England. Men ins. deremot gör icke någon dylik tillämpning af sin grundsats; han anser deremot troligt, att handelns grundsatser äro olika efter ländernas beskaffenhet. Om derföre äfven grundsatsen, alt köpa till det lägsta priset och sälja till det högsta, vore lämplig för England, så måste man likväl, enligt hans !örmenande, antaga, att den icke kan vara det för Sverige. Oaktadt allt hvad ins. ordar om pefterapning, tyckes han likväl bäfva för exemplet af Englands nyaste handelslagstiftning. Han söker derföre bevisa att den ej varit liberal! Det är svårt att veta hvad ins. kallar liberalitet; troligen består den i exportpremier och införselförbud. Men enligt det allmänna språkbruket torde tullnedsättningar tillsvidare få anses bättre förtjena benämningen. Anledningarre till förlidet års åtgärder voro enligt ins:s tanke följande. Sedan England länge sålt förädlade varor till andra länder, hade Ryssland, Österrike, Preussen och Tyska tullföreningen, Frankrike samt Amerika, äfvensom, ehuru i mindre min, Sverige, Nederländerna och Belgien sjelfva: börjat förädla sina varor och sålunda allt mera mirskat Englands export till de bildade folken. För att vinna ersättning, började England då kriget mot China, BT TRAKT IST OS TNT ANREP EEE RR RER