Aftonbladet – 11 mars 1847, sida 2

Allan: Förträflligt! Fortsätt, signor. Förlåt mig, ni glömmer att blunda. Det gör den största skilnad, tra mig. Grefven: Ack! Det är sannt; ni har rätt. Nå väl, har ni skrifvit titeln? : Allan (skrifver med stora bokstäfver.) Så, nu är d.t gjordt, signor. Grefven: På ett berg utaf rök kung Jupiter hvilar. Tycker ni om det?, Allan: Präktigt, signor! Jag ber er att icke spara på tankebilderna. Källan skall svälla, när strömmen flödar. Grefven: På ett berg utaf rök kung Jupiter hvilar, , Monarken sin nektar dricker alltjemt — Tycker ni om den ideen? Ar det icke ett slags angenäm, rolig händelse, San Clare? Allan: Den är stor, signor, och öfverensstämmer fullkomligt med ämnet. Meral Grefven: På elt berg utaf rök kung Jupiter hvilar, Monarken sin nektar dricker alltjemt. Men för Venus och Juno stunden bortilar, I sprittande, glädtigt, Olympiskt skämt. Se nu! se nu! se nu! Hurra! Det är den första vers jag någonsin gjort under hela min lefnad. Hvad säger ni om den, San Clare? Allan: Jag kan icke säga någonting, och jag skall icke säga någonting. Jag är förvånad! Grefven: Är icke epithetet Olympiskt helt och hållet klassiskt ? Allan: Fullkomligt Horatiskt. : Grefven: San Clare, ni är en skatt. Är det icke något värdigt i den tanken, att se den gamle roueen dricka sin nektar på ett sådant ställe och i sådant sällskap? Ar icke målningen lefvande? Jag kan se alltsammans med tillslutna ögon. Allan: Ingenting kunde vara mera lefvande, signor. (Han sätter än en punkt till sitt sista