Aftonbladet – 11 mars 1847, sida 2

Allan: Men här finnes väl ett hönshus? Francisco: Strax bredvid här, signor. Allan: Gå dit och ryck en fjäder från den första gås du får sc, Francisco (stirrar med ögonen och anser påtagligen grefvens vän för en ny patient): G nast, SIignor. Grefven: Om det icke finnes någon gås i bhönshuset, måste vi vänta tills hofmästaren kommer tillbaka, Francisco, och då har du min tillåtelse att plocka honom. Francisco: Som herr grefven befaller. Grefven: O, San Clare! Jag vet att jag skulle kunna skrifva ett ode just nu. Min hjerna brinner. Ideerna äro i full jästing. Allan: Om ni kan lugna er ett ögonblick, signor, så skall jag anteckna d2 gyldene tankarne jus som de lefvande och glödande sväfva öfver edra läppar. Francisco: Här äro tre pennor och litet blanksmörja. Allan: pvHemta nu ett stort lakan från linneskåpet. — Lakanet tages fram — det är en persedel af angefär tio qvadratfot. Allan tager en hammare och några nubbar, som ligga på kaminen, samt spänner lakancet på väggen. — Grefven (med förvåning): Ni är ett qvickhufvud, San Clare. Ingen annan än ett qvickhufvud kunde någonsin hafva hittat på ett sådant medel. Min kära vän, jag tycker om er! Nu till odet. Allan: Blunda, signor, så hindrar ni icke de kastalianska ingifvelserna att slippa fram. Jag skall ställa mig på det här bordet och börja öfverst på min duk. Här är så mycket blanksmörja, att det kunde räcka till ett nytt Carmen Seculare. Titeln, signor?n Grefven; Jupiter! Duger den?