Aftonbladet – 10 mars 1847, sida 2

Abboten tillkännagaf sin önskan att få höra berättelsen både för sin egen och Allans räkning; grefve Artoni befallde att frukt och vin skulle föras till theatern, och scdan började han sin bistoria i klingande och vältaliga ord, som icke kunna återgifvas på svenska. Nästan för ett ir sedan fick jag en dag besök af en herre med ett ädelt och intelligent utseende; han efterfrågade mycket omständligt milt system. Jag förklarade det fr honom på hans cgen begäran; och han gjorde mig den iran, som jag boppas, att äfven ni, mina herrar, skolen göra, att gå igevom mitt lilla instiut. Han tycktes vara nöjd och förtrodde mig med någon tvekan, att han hade en dotter, som befann sig i ett ganska förtvifladt tillstånd :f sinnesrubbning samt frågade om jag skulle vilja komma och se henne. d J veten, mina herrar, att detta icke är någon publik inrättning. Jag är tokig (deita sade ban ganska allvarsamt), alldeles tokig — den största galningen i hela min vansinniga familj, I denna särskilda sak — och denna fristad är min mani. I följd deraf är det endast då vurmen bemäktigar sig mig som jag emollager någor patient; ty det finnes några sjukdomar i hjernan, uppkomna af vis:a orsaker, hvilka jag icke bar lust ait befatta mig med. Jag gick likväl, Med den frihet en läkare tillåter sig, frågade jag fadiren under vägen del som rörde hans dotters historia, Han berätta de mig då, att han var grek och furste af Faaar. Han hade lemnat sitt förnedrade folk : dess ringa och farliga förstad vid Constantinopel, för att i en sjelfvillig landsflykt glömma förtryck och låghet. Detta var kort före sista grekiska revolutionens utbrott, och så många af bans fränder och vänner hade blifvit upp. offrade för turkarnes raseri, att han hade förjagat alla tankar på att återvända till sitt fäder nesland. Och er dotter? frågade jag. pMin älskade Leila, mitt enda barn, svarade han, sjuknade en gång vid mottagandet af några sorgliga underrättelser från Fanar, och hennes helsa och förnuft återkommo aldrig mer Flera år hafva förflutit sedan den tiden; och