Aftonbladet – 10 mars 1847, sida 2

då, farväl med alla de lysande utsigtern2 för Montpensierska arfföljden i Spanien! Derföre ber man nu för Guds skull, att England måtteintervenera i följd af qVadfupelaliiansen, och uätsträckar sn mäktiga arm till de stackars drottningarnes på halfönsräddning. Rättvisan emot Ludvig Filip fordrar att erkänna, att han icke haft den oblygheten alt sjel! framställa en dylik begäran till England, eller att åberopa qvadrupelalliansen några veckor efter, s-dan han vändt den uteslutande till sin familjs fördel. M-n bvad Fransmännens konung icke gerna anständigtvis kunde begära, har konungen af Belgien åtagit sig att framföra. Hans kurirer jaga hvarandra med bref, icke blott till ministrarne, utan äfven till drottningen, prins Albort, tll hvar och en med inflytande vid hotvet; i kabinettet eller, i parlamentet. Vi vete icke hvad våra ministrar svarat; men att döma af diplomaternes förlägenhet, skulle vi tro, att Engelska kabinettet, ehuru benäget det kan vara att stödja de kenstitutionella thronerna i Spanien och Portugal, dock bestämdt vägrar att använda sin makt, sitt inflytande och sina skatter för throner eller systemer, ämn:de, såsom de på halfin, att uppslukas af Bourbonskt herravälde. Det är omöjligt att skilja åsigter och bekymmer rörande Spaniens, frihet ifrån frågan om successionen till Spanskaäthronen. I afseende på denna sednpare punkt befinner sig England nu i full öfverensstämmelse med Prcussen, och närmare Österrike och Ryssland, än Frankrike. Hvem tillvägabragte denna förändring? Hvem dref England från dess gamia likstämmighet i tinkesätt : med Frånkrike, till gemensamhet i tänkesätt och intresse med de Tyska makterna? Det är Ludvig Filips, hr Guizots och grefve Bressons verk; ja, de yfvas deröfver. De börja dock nu att få se enskymt af följderne. Om ett par år blir det ännu mera uppenbart, hvad fördel det kommer att inbringa dem, hvad heder. det kommer att göra hr Guizots och Ludvig Filips skarpsinnighet. LITTERATUR. Frey, XXXV Häftet, MA för 1847. Det skulle nästån kunna falla publiken in, att Frey med detta års början ämnade slå an en något förändrad bana. Man finner i 1847 års 4:a häfte flera mppsattser, hvari en frisk luft möter läsaren. Vi anse oss väl icke böra anteckna detta såsom ett afgörande symptom. Emedlertid måste det vara glädjande, när man erfar en tidskrift för vetenskap och konst icke motsträfva dessa två, utan till och med, såsom bär skett t. ex. i en uppsats om Studentföreningen och än mer i en recension af hr Hazelii skrift om Färoverksfrågorna, träda öppet öfver på tidehvarfvets och den grundligare bildningens sida. Dermed påstå vi visst icke, att Frey aldrig förut innehållit goda uppsatser; tvertom hafva vi mer än en gång rättvisat värdefulla artiklar deruti. Men riktningen på det hela har ej kunnat frikännas från att vara något hvad man kallar-nebulös, eller åtminstone ensidig, så till vida, som att t. ex. det theologiska facket omhuldades till en nästan för stor grad och på bekostnad af ö riga. Freys första afhandling denna gång: En blick på Astronomiens öden och framtid, al A—m, skall säkert genom sin klara framställning, vinna många läsare åt ett ämne, i sig sjelf så högt och intagande, men vanligen, genom sin svårfattlighet, utgörande. en förseglad skatt för de flesta. Saken tages här naturligtvis blott historiskt. Ehuru just ingenting egentligen nytt eller förut obekant i denna afdelning (som kallas I.) meddelas, får man dock af slutet anledning att vänta en sednare uppsats af :örf., deruti ban ämnar utveckla Astronomiens mnärvarande ståndpunkt med hänseende till framtiiden. — Härefter följer en artikel af —DH— om Upsala Studentförening. Ingen skall kunna läsa den, utan att med tillfredsställelse finna, huru ändtligen vid sjelfva akademien området betydligen vidgat sig för de nyare tänkesätten om studentkorpsens regeneration genom pnationernas upphörande eller sammansmältande i en större och mera lefvande enhet. Förf. vänTEEN ONE ANSE RIE ARR RENEE SENARE ONE EEK RN EL Ahbbo!ten tillkännagaf sin önskan att få höra