Aftonbladet – 10 mars 1847, sida 2

Vi upptaga i förbigående denna anmärkning, emedan methoden att hålla domslösen långt efteråt äfven börjat att på en mängd andra ställen förvandlas ifrån undantag för vissa fal till.regel; hvilket visserligen kan hafva flera fördelsr med sig, men likväl icke under annat vilkor, än att det. noga urskiljes hvilka mål som fordra skyndsammare expedition, och att Utslagens ötf:rdande äfv.n för de öfriga icke för länge fördröjes. Långsamheten af vår lagskipning genom de minga instanserna är redan en olägenliet, kärinbar i sig sjelf, utan att ökas genom dröj:mål hos: hvardera af dessa instanser. EO — — Hvad som i närvarande stund föregår i Portugal, innefaltar en stor lexa för regenterna, hvilken större delen bland dem likväl, såsom vanligt, förmodligen snart skall glömma, för att öfverlemna sig åt mera bebagliga föreställningar, än den allvarsamma historiens lärdomar. Donna Maria har genom sin obetänksamhet, sin eftergifvenhet för kontrarevolutionens löresgeglingar och det maktbegär, som synes ligga i hennes eget bröst, nu ändtligen bragt sakerna derhän, att Don Miguel åter torde hafva en chance att kunna bemäktiga sig högsta makten i det land, som fordom gjort så stora ansträngningar för att betrygga thronen åt Don Pedros dotter. Att sakerna omöjligen kunnat komma till denna ytterlighet utan stora misstag, stora felsteg å regeringens sida, ligger uppenbart i dagen och behöfver ej närmare utvecklas; hvar och en, som följt de sednare årens bändelser i Portugal, känner tillräckligt hurue den tendens till envälde, som i Costa Cabral fann ett så tjenligt och kraftfullt verktyg, slutligen fört Drottningen till förderfvets brant. Der står kon nu och väntar sin räddning, icke af Portugals folk, hvars hjertan hon från sig aflägsnat, utan af främmande makter! Hvilken förfärlig ställning för en regent! Och England, som nu anropas omhjelp, månne dess minister skall vara redo att utan betänkande skynda til: en furstionas undsättning, som bittills försmåt: denna ministers råd att respektera grundlagen, utan i stället lyssnat till sirensångerna från Frunkrike att trampa den under fötterna? En engelsk tidning med sista posten innetåller en ganska märklig och väl skrifven artikel i detta ämne, hvilken vi här nedanföre meddele i öfversättning, så lydande: Straffet dröjde ej länge för dem; som tillställde de Spanska giftermålen. Fransyska holvet triumferade ännu för ett par veckor s-dan högeligen öfver den bedriften. Dess tidningar sjöngo segerhymner utan återvändo, ccech hr Guizot proklamerads hvad man g ort såsom ärofullt och rättvist, emedan det innefattade en seger öfver det trolösa Albion. Detta sjelfberöry har knappt hunnit torka i tryek, förrän Fransyske monarken och ministern redan nödgas begära uppfyllandet af de traktater, som de trampat under fötterna, och det af samma makt, som de med sådan list bedragit och med sådant förakt bemött. Thronen i Portugal vacklar. Den hotas icke längre al en radikal faktion, som skulle kunna sfspisas med embeten på någon tid, ehuru det kunde falla sig litet olägligt. Det är Don Miguel och absolutismen, i hvars armar de förföljde och utledsnade lberale kastat sig, som huta Donna Mårias konstitutionella thron och den Coburgska dynastien. Drottningen af Portugal och henmnesgemål bafva varit ledda af Fransyska rådslag då de antogo den politik, scm emot dem upprest hvarje utmärkt Portugisisk man och medborgare. Både drottning och konung hafva ifrigt och häftigt satt sig emot de råd, Evgland gilvit. Deras farhågor, deras jemmerklagan skickas derföre nu till konung -Eeo, old i Belgien och Ludvig Filip i Frankrike. Konung Leopold har ilat till Paris, och båda potentaterni äro högst bekymrade öfver prospekten att Don Miguel återkommer till Portugal, helsad välkommen af folket, armeen och aristokratien! Fransmännens konung bryr sig väl ej stort om ICsburgska dynastien; men Donna Marias förIdrifvande af Don Miguel från Portugals thron vore endast förespelet till drottning Isabellas dethroniserande af grefven af Montemolin, och aes—