Aftonbladet – 9 mars 1847, sida 3

som tillkom, ville igenkänna döm. Allä öfriga sa ker, som af den tilltalade vid häktahdet innehades såväl rock och stöflor som handelsvaror, innehade den tilltalade innan han skiljdes från målsägaren, och funnos de vid ransakningstillfället i Mariestad, dit de af den tilltalade medtagits. Under den tid målsägåren och den tilltalade vandrade tillsammans, ägde städse ett godt förhållande rum dem emellan. . Bland hörde vittnen berättade Eric Rånge i Sågaretorp, att på aftonen d. 8 Maj ankom från torparen Carl Carlen under Sågaretorp ett bud, med begäran, att vittnet skulle komma till Carlen och verkställa besigtning å en gosse, som kommit dit och omtalat, det han blifvit slagen af en sin kamrat; dervid budet tillade; att man fruktade det gossens lif vore i fara. Vittnet begaf sig i anledning häraf genast till Carlens stuga, hvarest hanz fann målsägaren, sittande på spiselkanten, mycket blodig och med hela hufvudet öfvertäckt med lefrad blod deraf vittnet hindrades att iakttaga huru många åkommor som å målsägandens hufvud funnos, eller om håret blifvit svedt af det skott, målsägaren uppgaf hafva blifvit mot hans hufvud aflossadt. Samma eftermiddag hade vittnet hört tre skott lossas i grannskapet, och hade två af desse skott följt nära efter hvarandra, men det tredje först något sednare, efter hvad vittnet kunde tycka, vid pass en timme. Vittnet kunde likväl icke med säkerhet bestämma denna tid. Efter de uppgifter, som erhöllos af målsägaren och hvilka instämde med hans berättelse inför domstolen, begaf sig vittnet, åtföljd af torparen Carl Carln och Anders Rånge, till det ställe i skogen, der målsägaren skulle blifvit öfverfallen, och sedan de fått reda derpå, funno de der ett par gamla stöfler, en snuskutting och någre andra saker, hvilka lågo spridda på åtskilliga ställen ej långt från hvarandra. På en gammal väst och er grå rock, som lågo på samma ställe, syntes någo blod, ehuru icke betydligt. Å marken på detta ställe syntes icke något blod; men på ett annat ställe i ett busksnår, vid pass tre eller fyra famnar längre bort, dit vittnet leddes af märken å marken, som tycktes visa att något blifvit ditsläpadt, fanns blod å mossan, hvarmed marken var betäckt. På först omnämnde stället funnos äfven tre stycken af en stake eller käpp, å hvilken blod var synligt. De funne sakerte. medtogos till Sågaretorp och lemnades till. målsägaren, som igenkände desamma såsom sina tillhörigheter. Från till vittne kallade Carl Carln i Kullen under Häldeholm och hans hustru Anna Andersdotter inlemnades denna attest: Såsom vi undertecknade äro kallade och stämde för att vittna emot Lars Andersson från Luttra, rörande slagsmål och rånader, få vi berätta: det den tilltalade var i sällskap med en annan knallare-pojke och kom till min hustru, som då var ensam hemma och vistades der en stund och laddade pistolen, som de hade med sig, och sade att de skulle gå öfver Svemon; men en timma derefter kom pojken tillbaka och var mycket sönderslagen och hade intet på sig mer än en vrängd skjorta och Yrängda byxor, och då gick min hustru efter mig, då jag var på kullen, och bad mig gå hem, för att den ene knalleh har nära slagit ihjäl den andre; jag gick bem, men gick intet in förr än jag skickade bud till Sågatorpet och då kom Eric Rånge och då synte vi pojken, som var så svåra sönderslägen, att vi rodde Hhan skulle dö. Sedan skickade vi bud till hans föräldrar; efter 2:ne dagar kom hans moder och hemtade honom, som då var lefvande, men tan hopp om lifvet: Efter några berättelser af len slagne om det han blifvit skjuten och slagen på skogen, gick jag och Eric och Anders Rånge till let stället, der det skett och der hitta vi afslagne takändar, blodiga och hår dervid hängande; äfven littade vi en hans rock, väst, stöflor, snusfjerding ch några kryddpåsar m: m:., och allt detta händes len sårade och slagne. Christina Johansdotter Juhlin vid Sågaretorp erättade: att vittnet en afton, våren 4846, då vitt-: ct, som tillhörde samma års nattvardsungdom, åter ände hem från Daretorps prestgård, der vittnet bi-: istat förbör, på allmänna vägen mött en-karl, som urit ens. k. knallsäck, hvilken synts innehålla land annat en låda; att nämnde karl, hvilken fråat-henne efter vägen och afståndet till Kråkeryd, att mycket fort och synts vara upprörd. Vittnet yckte väl, det tilltalade Jonas Andersson liknade ämnde karl, men vittnet kunde icke säga, om han :ore densamme. Flickorna Hilda Andersdotter i! rönestad, Lotta Andersdotter i Forssen och Lotta ! ndersdotter i Qvarnegården hade vid omförmälda S lfälle varit i vittnets sällskap. Vittnet; som se-)i ermera besett det ställe, der Anders Herman Joansson skulle hafva blifvit öfverfallen, hade funnit!t etta ställe vara beläget omkring en fjerdedels miljrf ån det, hvarest vittnet mött förutnämnde karl. — b De tre nyssnämnde flickorna berättade härpå lik-S ämmigt: att vittnena samma. eftermiddag, då ifrå-!P varande våld öfvergått Anders Herman Johansson, tt en mansperson, den vittnena tyckte häfva varit Italade Jonas Andersson, komma från det håll i ogen, der omförmälda våld sedermera uppgifvits tva blifvit föröfvadt;. samt att nämnde manspern,hvilken -på ryggen burit en säck eller något nat, gått med stor brådska, sett mycket häpen och frågat efter vägen och afståndet till Kråh ryd. 3 a Carl Bergsten och August Borgsten i Kråke-)h d: att den tilltalade lördagsmorgonen den 9 Maj at 46 anländt till: Kråkeryd, -hyarest han, dels såsom li sstänkt att hafva. föröfvat ifrågavarande våld, derrd ) underrättelse jemte beskrifning på gerningsman:Ö! nsamma morgon från .Sågaretorp ankommit, dvisgr c såsom passlös qvarhållits, samt att Jonas Anil emse—m—m— ERE EE in På