Aftonbladet – 8 mars 1847, sida 2

RA ESESREEEENEREENENEEEEEERESENE RN STANNAR — rr medvetande om sin betydenhet; det skulle också icke hafva varit så lätt att säga, hvilken som betraktades med större uppmärksamhet, Ferdinando, eller den som red honom. Den betitlade mannen märkte knappast sina underhafvandes djupa bugningar när han for fram. Han såg trött och upprörd ut. Hästen var löddrig, och det syntes tydligt att den blifvit hårdt riden. Bondfolket betraktade hvarandra och derefter hertigen, när han red uppför kullen till slottet på den korta stigen. De unga bönderna menade, att han icke varit efter något godt, de gamle tego med sina gissningar; hustrurna skakade sina hufvuden och önskade, att nutidens Store skulle vara så höfliga, som deras fäder varit före dem; flickorna välsignade signorina Isabella och gissade till den hårda behandling hon måtte röna från en sådan björn som hertigen. Ungefär en qvart efter sedan hertigen farit förbi, kommo tvenne ryttare i fullt galopp till byn, under det bondfolket åt middag, och frågade ängsligt om någon hade ridit förbi före dem. De fingo likväl ingen underrättelse, ty folket misstänkte, att allt icke stodrätt till, och att deras länsherre varit invecklad i något handgemäng. En af ryttarne hade hela ansigtet betäckt af blod, och begge hade dragna svärd. De sporrade sina flämtande hästar och skyndade framåt till Palermo, oaktadt regnet började forsa ned i strida strömmar. Knappast hade de lemnat Monreale, förrän en hvit skepnad syn tes. skrida längs strömmen, nedanför vingårdarne. Det var Scudaris Storm-ande.